Jag finner mycket visdom i att läsa de här gestalternas personhistorier i texten. Där finns en Abraham med sin komplicerade familj, men med sin tro. Kvinnan vid Sykars brunn som mötte Jesus och bar synden för alla som utnyttjat och förkastat henne. Och inte minst brottslingen Barabbas som Jesus tog straffet för. Detta blev sedan den grundläggande dogmen: att Jesus dött för oss alla. I Paulus brev om detta utvecklas den dogmen till en liturgiska text som upprepas. I profana ateistiska sammanhang är det denna dogm som ses som lögn. Bibelns böcker bestämdes sedan enligt vad som var aktuellt. Luther hade sin idé om evangelierna och Romarbrevet. 1917 rådde en Luthernostalgi och kulturell kritik av 1800-talets strömningar. Då ströks apokryferna. Min magisterbibel från 2012 har dem igen. I Tobits bok blir man bekant med ärkeängeln Mikael, som försvarar tron.
(Bild Av Mikael i Vörå kyrka)
Abraham
Nomaden Abraham hade en stark kallelse att gå Guds ärende. Han kallades från staden Ur för att sedan bli förfader för det som kom att kallas Guds egendomsfolk. Den tiden hade kvinnor rollen av att föda fram de nya generationerna. Det verkar som om det skulle ha varit till varje pris. I Abrahams fall var kvinnorna hans tjänarinna Hagar och Sara som egentligen var alldeles för nära släkt till honom.
Men Gud gav ledning och prövade Abraham på många sätt. Den tiden handlade religion om välsignelse eller förbannelse. När en person hade framgång var det välsignelse men motgångar tolkades som motsatsen. Sonsonen Jakob fick tolv söner och en dotter. Av dessa tolv söner var det bara en som fick bli omnämnd som den som fick föra fram tanken om en helig plats för tillbedjan och Guds närvaro. Templet byggdes på Juda stams område.
Men då Guds egendomsfolk redan inne i bronsålder och konflikterna mellan de olika stammarna har blivit krig med fiender och kungar. Den politiska spänningen mellan folken öster om Medelhavet har djupa rötter. Mycket känns igen också i vanliga familjer med syskonavundsjuka. Att hävda att Bibeln vill ha bara en typ av familjer eller relationer är grundad i en senare tolkning och undervisning. Abraham används genomgående i Bibeln som förbild för tron, inte som förebild för modern familjebildning.
Kvinnan vid Sykars brunn
Kvinnan vid Sykars brunn var utstött av sina medsystrar. I städerna där Jesu verkade var det mycket tydligt att det fanns olika typer av kvinnor. De som följde alla reglerna som utvecklat sig för att sörja för att Guds egendomsfolk inte befläckades av främmande makter. Tanken om att man behöver veta släkten för att kunna avgöra om kvinnan är lämplig. Kvinnan är åker för mannens säd.
Men så var det mannens lust. Ibland väcktes den till personer som inte var så lämpliga. Dessa kallades för synderskor. Fast de egentligen bar mannens upptända lust. Inget under att kvinnans plikt varit att dölja sig och sina lustar. Att det är kvinnan som bär på synden, så att mannen skall kunna vara ren.
Jesus möter kvinnan vid Sykars brunn och talar om levande vatten. Han talar om att det finns en verklighet som inte kan förstås annat än genom en intuitiv förståelse av vad Guds ord är. Jesus använder liknelser från ett vanligt liv. Synden som begrepp fanns i hans tal. Med styrkan av mötet med Jesu gick kvinnan in i byn. Jag har nog på känn att den nya attityden och Jesu ord gav kvinnan en resning, så att män inte längre utnyttjade henne.
Barabbas
Barabbas var den brottsling som befriades från straff för att Pilatus inte vågade utfärda domen utan gav domsrätten till mobben, som leddes av dem som ville Jesus illa. Pär Lagerkvist tog tag i Barabbas 1950 och skrev en roman med Barabbas i huvudrollen. Mycket talar för att Pär Lagerkvist fick Nobels litteraturpris 1951.
Händelserna i evangelierna och apostlagärningarna finns med i den romanen, men det är Barabbas som går på ett visst avstånd och följer med hur det går. Han ser och hör men blir aldrig en öppen förkunnare, snarare en som reflekterar över det skedda. Den stora upptäckten är att apostlarna så småningom tar hans upplevelse om att bli fri från straffet som en dogm. I synnerhet Paulus odlar i sina brev en närmast rituell formulering om att Jesu dog också för hans synder och för hela världens. Martin Luther har Romarbrevet som det viktiga dokumentet om nådens beskaffenhet.
Slutsats
Detta har fått mig att fundera på att vi kanske för mycket har fastnat i söndagsskolans minnesverser utan sammanhang och behöver en intuitiv förståelse av de gestalter som formade Bibeln. Det som berättas är grund för tolkningar som sedan utvecklas till dogmer som man håller fast vid. Allt beror på hur man läser bibeln. Ibland färgar ens egna upplevelser tolkningen. Ibland sitter man fast i undervisning av starka ledare.
Kristna älskar lyckliga slut, men de är sällsynta. För det mesta fortsätter våra berättelser och har konsekvenser för fortsättningen.
Källor:
1 Mos 12, 15, 16, 17, 20, 29, 30, 35, Jos 14, 1 Kung 8, 2 Kung 23, 25 Esra 3, Jes 59 Matt 27, Mark 15, Luk. 2, 21, 23 Joh. 2, 8, 13, 23, Joh 1-5, 13 Apg 7, Rom 3-4.
Om Pär Lagerkvist:
Schöier, Ingrid (1987) Pär Lagerkvist- en biografi. Bonniers.
