Två dikter
Du är en hög herre
Du är en hög Herre
som inte ser åt
mitt håll ens när
jag står högtidligt
rakt inför dig
I stället fylls rummet
av orolig rök
och fladder och
mina läppar bränns
Allt jag vill
är att gripa
ditt mantelsläp
och hänga som i
mors kjolar
i hopp om att
tas upp i famn
sjungas för och
övertygas att
allt kommer bli bra
På ditt blinda vem?
ber jag dig då
sända mig
med ditt bud
så jag kan bli
återtagen
Väl där är det
sedan min tur att
vara blind och
inte heller se
åt dig
som alla andra
vända mig bort
som du bortsåg mig
Du är inte någon
väldig hjälte med
gränslös tron och makt
som låter jublet stiga
tvärtom är du föraktad
för din åsna och mer
tillfällig än de fattiga
övergiven och fasans
full av böld och var
sårig och sargad
och ful
Här finns varken sång
eller övertygelse
annat än stängd
port och borttagen
lejdare
Och ner mot din botten
ska jag snegla,
skenbart oberörd
för att befästa min plats
överlägset
tro mig ha vunnit
enastående över
den som övergav
och inte brydde
sig om
rycket i fållen
och i samma ögonblick
är jag besegrad
För du är mig
tar mina smällar
och din tystnad är öm
där inga plåster i
världen hjälper
bara du som du i dig
och under din mantel
göms jag medan du
håller utkik
Låt mig stanna här
mjukt inför dig
och gå sedd när
jag sänds på ditt bud
ty du grep in
[och oron skingras
som rök]
Vaknade en morgon och var
den sista människan kvar
JAG ÄR INTE EN MÄNNISKA UTAN EN MASK
JAG HAR GJORT MITT YTTERSTA OCH STÅR
ENSAM KVAR MED FÖRLORAT ANSIKTE
MÄNSKLIGHETEN FÖRSVANN VID NÄST
SISTA DÖDEN JAG FÖRGICK NÄR DU
UPPHÖRDE DET VORE BÄTTRE OM MÄNNISKAN
VAR ENSAM UTAN ANSVAR OCH HÄNSYN VI
SKA UTVECKLING OCH FRAMSTEG SÖK TILLVÄXT
OCH VINST VAR MINNESVÄRD GÅ HÖGRE
VAR MONUMENTAL DITT PRIS ÄR MONOPOL
OCH DÖD SOM BRÖD HÖGSTA HÖJDEN ÄR
EN BRYTPUNKT UTAN ÅTERVÄNDO ALDRIG
EN RASTPLATS DÄREFTER ÄR ENDA HÅLLET
FALLET VÅR METOD ÄR UTROTNING OCH
MÅLET KLIPPTA BAND DET ÄR ENSAMT
PÅ TOPPEN OCH TILL SIST FINNS INGEN
KVAR SOM MINNS SJÄLVTILLRÄCKLIGHET
ÄR EN BRISTSJUKDOM ENASTÅENDE ÄR
INTE UNIK (DET KRÄVER NÅGON ANNAN)
BARA ÖVERGIVEN AV SITT EGET DET VAR
LINDRIGARE FÖR TORNFOLKET DE HADE
I ALLA FALL VARANDRA NÄR DE SPREDS
FÖR VINDEN DEN SOM STÅR KVAR SIST
ÄR INTE LÄNGRE EN AV OSS I SITT
SJÄLVFÖRVERKLIGANDE INTE ENS SIG
SJÄLV TROTS PROFIT, SEGER OCH FULLA
LADOR FINNS DET INGET ATT APPLICERA
EXISTENSEN PÅ NÄR PERSONEN ÄR SLUT
