Richard Thörn / Poesi

Två dikter


Du är en hög herre


Du är en hög Herre
som inte ser åt
mitt håll ens när
jag står högtidligt 
rakt inför dig
I stället fylls rummet
av orolig rök
och fladder och
mina läppar bränns
Allt jag vill
är att gripa
ditt mantelsläp
och hänga som i
mors kjolar
i hopp om att
tas upp i famn
sjungas för och
övertygas att
allt kommer bli bra
På ditt blinda vem?
ber jag dig då
sända mig
med ditt bud
så jag kan bli
återtagen
Väl där är det 
sedan min tur att 
vara blind och
inte heller se 
åt dig 
som alla andra
vända mig bort
som du bortsåg mig
Du är inte någon
väldig hjälte med
gränslös tron och makt
som låter jublet stiga
tvärtom är du föraktad
för din åsna och mer
tillfällig än de fattiga
övergiven och fasans
full av böld och var
sårig och sargad
och ful
Här finns varken sång
eller övertygelse
annat än stängd
port och borttagen
lejdare 
Och ner mot din botten
ska jag snegla, 
skenbart oberörd
för att befästa min plats
överlägset
tro mig ha vunnit
enastående över
den som övergav
och inte brydde
sig om
rycket i fållen
och i samma ögonblick
är jag besegrad
För du är mig
tar mina smällar
och din tystnad är öm
där inga plåster i
världen hjälper
bara du som du i dig
och under din mantel
göms jag medan du
håller utkik
Låt mig stanna här
mjukt inför dig
och gå sedd när 
jag sänds på ditt bud
ty du grep in
[och oron skingras
som rök]




Vaknade en morgon och var 
den sista människan kvar


JAG ÄR INTE EN MÄNNISKA UTAN EN MASK
JAG HAR GJORT MITT YTTERSTA OCH STÅR 
ENSAM KVAR MED FÖRLORAT ANSIKTE
MÄNSKLIGHETEN FÖRSVANN VID NÄST 
SISTA DÖDEN JAG FÖRGICK NÄR DU 
UPPHÖRDE DET VORE BÄTTRE OM MÄNNISKAN 
VAR ENSAM UTAN ANSVAR OCH HÄNSYN VI 
SKA UTVECKLING OCH FRAMSTEG SÖK TILLVÄXT 
OCH VINST VAR MINNESVÄRD GÅ HÖGRE 
VAR MONUMENTAL DITT PRIS ÄR MONOPOL 
OCH DÖD SOM BRÖD HÖGSTA HÖJDEN ÄR 
EN BRYTPUNKT UTAN ÅTERVÄNDO ALDRIG 
EN RASTPLATS DÄREFTER ÄR ENDA HÅLLET 
FALLET VÅR METOD ÄR UTROTNING OCH 
MÅLET KLIPPTA BAND DET ÄR ENSAMT 
PÅ TOPPEN OCH TILL SIST FINNS INGEN 
KVAR SOM MINNS SJÄLVTILLRÄCKLIGHET 
ÄR EN BRISTSJUKDOM ENASTÅENDE ÄR 
INTE UNIK (DET KRÄVER NÅGON ANNAN) 
BARA ÖVERGIVEN AV SITT EGET DET VAR 
LINDRIGARE FÖR TORNFOLKET DE HADE 
I ALLA FALL VARANDRA NÄR DE SPREDS 
FÖR VINDEN DEN SOM STÅR KVAR SIST 
ÄR INTE LÄNGRE EN AV OSS I SITT 
SJÄLVFÖRVERKLIGANDE INTE ENS SIG 
SJÄLV TROTS PROFIT, SEGER OCH FULLA 
LADOR FINNS DET INGET ATT APPLICERA 
EXISTENSEN PÅ NÄR PERSONEN ÄR SLUT