Monika E Pensar / Kolumn

Kärlekens lag

En ofta upprepad tankekonstruktion är ju att Jesus ”höll med” lagen. Och sen groovar och groomar man Gamla testamentets illvilliga passusar om hat och död för annorlunda troende, andra etniciteter, annat samliv. Men i texterna finns ju också mer. Det finns skydd för främlingen. En gudsbild blid och barmhärtig som lyfter upp i sin famn och diar dig där föräldrar överger, sviker. Där finns stark pathos och passion samkönade emellan, homoerotik och homosociala band. Och en hel bok – Sångernas sång Höga Visan – som fokuserar på lust och begär, kärlek och sinnlighet utan att dra moraliska pekpinnar, tjata om fortplantningen eller sex inom äktenskapet eller ens samlaget som någon slags måste.

Visst är det bisarrt hur vi tolkar begränsat, hur vi inte verkar uthärda Bibelns motsättningar. För det gör vi inte. Vi vill hitta den röda tråden. Vare sig vi tolkar öppensinnat eller gammeltomtigt.

Det är mänskligt.

Men vad är kärleksfullt? Enligt Luther var det okay att utelämna och möblera om. Att hitta kärlekens röda tråd, det som ”driver Kristus”. Ett traditionellt uttryck vi kanske inte fattar så bra idag, men det som drar framåt, stöder Kristi sak och gör Kristus tydlig.

Gamle gode Paulus poängterar kärlekens lag i Romarbrevet. Kärleken som är styrdokumenten framom judendomens laglydighet. Aposteln för mycket skicklig polemik, finkänslig med de föråldrade traditionerna. Men i Kristi ljus, i hur vi kan följa Jesu verksamhet och vandra de stigar han praktiserade under sin livstid, så ser vi att Jesus gör ett val, ett etiskt val att skala och rensa läran på betungande regler.

Kärlekens lag är i det ljuset vårt huvudsakliga rättesnöre. Som kristna. Inte sabbatslagar. Inte renlighetslagar (om blod, tårar, säd, spott och svett). Inte sedlighetslagar. Inte ceremonilagar. Utan kärlekens lag. Den som också inspirerat till Nationernas förbund före andra världskriget, de mänskliga rättigheterna och FN efter andra världskriget och Human Sexual Rights 1999, året före millennieskiftet. Vi behöver göra ett val. Om vi ska bruka Bibeln. Luther valde, bl. a. valde han bort Uppenbarelseboken även om den sen ändå behölls kvar. Och Jesus valde, behöll och förkastade ur Torah och Tanakh. Här har vi förebilder i kritiskt tänkande och mod.

Monika Pensar, RegnbågsMissionen, Svenskfinland