Befrielseteologin uppkom på 60-talet i många länder med stora orättvisor och med diktatoriskt styre. Ursprunget kan sökas till Latinamerika, men också i Afrika och Asien blev den betydande. Befrielseteologin utgick från katolska teologer men har spridits också i andra delar av kristenheten. Grunden är att se evangeliet från de förtrycktas perspektiv och att genom teologin hitta vägar till befrielse ur förtrycket. Konkret hade den stor betydelse i kampen mot diktatur och fattigdom i mellanamerikanska länder som El Salvador och Nicaragua. Den var också viktig i kampen mot Apartheid i Sydafrika.
Den peruanska prästen Gustavo Guitérrez (1928-2024) brukar tillskrivas rollen som befrielseteologins grundare genom sin bok A Theology of Liberation (1971). Och även om Guitérrez betytdelse har ifrågasatts så har han spelat en stor roll. Den svenske sociologen Ulf Borelius har granskat Guitérrez liv och livsgärning i doltorsavhandlingen Om befrielseteologins uppkomst i Latinamerika (Artos Academic, 2016), Det står klart att befrielseteologin uppstod i katolska studentrörelser där de flesta hade medelklassbakgrund, liksom Guitérrez själv, även om han var lägre medelklass med en far som var tjänsteman på postverket (som kontorsanställd, inte brevbärare). Borelius kan inte hitta några källor på att befrielseteologerna de facto fick sin teologi från de fattiga och egendomslösa. Lika lite bodde Guitérrez själv i något fattigt område under de år han skrev texterna till A Theology of Liberation. Borelius teori är att befrielseteologin var ett sätt för katolska kyrkan att behålla sina studenter som annars hotade att lämna den för den växande marxistiska rörelsen. Tanken att befrielseteologin var av det förtryckta folket för det förtryckta folket stämmer alltså inte, enligt Borelius forskning. Att teologins ursprung är ett annat än berättelsen befrielseteologerna velat sprida och att den dessutom använts för att legitimera leninistiska befrielserörelser med diktatur på programmet, är något t.ex. den framlidne Johan Sundén hittat exempel på i boken 68-kyrkan. Han har dessutom skrivit om att dess katolska ursprung gjort att kvinnorna länge inte kunnat använda sig av teologin: katolska kyrkan var ju till exempel emot såväl kvinnliga präster som abort.
Trots berättigad kritik kan ingen ta ifrån kyrkan och befrielseteologin det stora folkliga engagemang som utgick från rörelsen på 70- och 80-talen och att detta engagemang i Latinamerika bidrog till att diktaturer ersattes av demokratier. Och oavsett genom vem och varför befrielseteologin uppstod, så har dess paroll om ”befrielse för de förtryckta” fortfarande bäring såväl teologiskt som samhälleligt. Kyrkorna i Finland och Sverige borde ta mer intryck av detta perspektiv. Inte enbart diakonerna som i sitt arbete ständigt har de marginaliserades underifrånperspektiv för ögonen, utan också lekmän och präster.
Peter Björkman
