Samtal med Elina Vuola, systematisk teolog som är professor i global kristendom och religionsdialog vid Helsingfors universitet. Hon skrev år 1997 sin doktorsavhandling Limits of Liberation. Praxis as method in Latin American liberation theology and feminist theology, en bok som översattes till spanska och gavs ut på förlag i England, Ecuador och Spanien. Vuola har forskat mycket om mänskliga rättigheter och deras koppling till religion och har arbetat som professor i Latinamerikastudier. Ad Lucems Peter Björkman intervjuar henne.
PB: Hur kom du i kontakt med befrielseteologin?
EV: Det var på 1980-talet när jobbade som journalist i Mellanamerika, i Nicaragua, Guatemala och södra Mexiko. Jag hade då just tagit min master i teologi och överraskades av den befrielseteologi som genomsyrade katolicismen i länderna då. Jag hade ju aldrig hört talas om den under min utbildning, men den grep tag i mig med sitt sätt att se världen ur de fattiga och förtrycktas perspektiv.
PB: Och några år senare skrev du en doktorsavhandling om teologin?
EV: Ja, jag började arbeta på avhandlingen i Costa Rica där jag bodde i tre år. Där hade jag arbetsrum hos en viktig befrielseteologisk tankesmedja Departamento Ecuménico de Investigaciones. Min forskning ledde fram till den första avhandlingen om befrielseteologi i Finland. Den tar upp den latinamerikanska befrielseteologin ur en kritiskt feministiskt synvinkel och tvärtom: den västerländska feministiska teologin ur befrielseteologins perspektiv.
PB: Fanns det ingen feministisk befrielseteologi då 1997?
EV: Befrielseteologin växte fram ur katolicismen. Och katolicismen har problem med feminismen. Inte minst i frågor som abort och kvinnliga präster finns det ett grundläggande motstånd. På många sätt har feminister och katoliker varit som hund och katt i Latinamerika. Feminismen i Latinamerika har därför varit sekulär i grunden. Min avhandling kan läsas som en feministisk kritik av befrielseteologin – och ett memento om att den behövde utvecklas.
Jag ville också lyfta fram latinamerikanska feministiska teologer och deras kritiska tänkande. Det kan väl sägas att jag var en av flera i en grupp av feministiska teologer – tillsammans med dem som kom från Latinamerika – som kritiskt betraktade hur befrielseteologin underlåtit att ta in kvinnornas frågor och speciellt de fattiga kvinnornas – i sitt tänkande.
PB: Har befrielseteologin förändrats på de 28 år som gått sedan din avhandling kom ut?
EV: Ja, strax efter millennieskiftet kom det en andra generation befrielseteologer för vilka ekoteologi, feministisk teologi och frågor om sexualitet, rasism och mänskliga rättigheter stod i centrum. På 80-talet var befrielseteologin samhällets drivande kraft när det gällde motståndet mot militärdiktaturen. Det där ändrades när diktaturerna i Latinamerika föll. Samtidigt blev den katolska kyrkan allt mer konservativ under 90-talet. Och kyrkan kändes inte längre lika relevant i samhälleliga frågor som på 80-talet. Naturligtvis överlevde befrielseteologin – men det var inte längre hela samhällets teologi. Frågorna som berör fattigdom, rasism och sexism har dock inte försvunnit.
PB: Är den fortfarande relevant tycker du, befrielseteologin?
EV: Ja, en teologi som utgår från förtrycktas och marginaliserades befrielse har fortfarande relevans. Det tycker jag. Det finns dock väldigt lite av detta i Finland. Jag undervisar om befrielseteologin och låter mina mastersstudenter läsa dess teologers skrifter. Men det finns bara enstaka öar där det undervisas om befrielseteologi inom den finländska akademin. Bland präster har enligt min mening befrielseteologin ganska lite inflytande i dagens i Finland, däremot upplever jag att diakoner ofta använder befrielseteologiska perspektiv i sitt arbete och ser världen ur de marginaliserades perspektiv.
PB: Vad behövs teologiskt i våra kyrkor i Sverige och Finland tycker du?
EV: En viktig sak är att vi faktiskt använder oss av den goda teologi som skrivits och skrivs i det globala syd och av kvinnor överallt. Det är en teologi som med eurocentriskt synsätt som präglar den teologi vi använder. Det behöver vi komma bort ifrån.
