KRISS är ett utrymme upp till varje generation att forma. Jag var anställd som rörelsesekreterare 2001-2011 och satt några år senare i riksstyrelsen. Som i alla rörelser med lång historia finns en tradition. I KRISS var det att gå före sin tid och att pröva nytt.
KRISS var exempelvis 1985 den första kristna organisationen som tog ställning för samkönade äktenskap. Vi var relativt tidigt ute att gå i Stockholms Pridetåg, året innan Svenska kyrkan gjorde det officiellt. När andra kristna studentrörelser ville ”bevara äktenskapet” kampanjade vi för att ”utvidga äktenskapet” genom gatuteater och drev projektet Religion ❤️ HBT med pengar från Allmänna Arvsfonden.
De som var aktiva i KRISS kom från olika håll. Några gillade var vi stod kring vad som nu kallas HBTQI-frågor. Andra lockades av gemenskapen, i Uppsala genom att samlas på en nation, medan Lund hade en egen lokal precis invid domkyrkan och erbjöd ett nyktert alternativ. Många lockades också av att vi var det där utrymmet.
Camilla von Below som var aktiv i mitten av 00-talet säger i KRISS 100 årsskrift: ”Det var vi som ställde frågorna, satte agendan och sedan kunde vi bjuda in etablerade teologer och andra.” Det fanns en stor frihet som delvis hade att göra med att KRISS är och var en självständig rörelse av, med och för studenter. Det finns ingen kyrkoledare som säger att ”det där går inte”. Camilla fortsätter: ”Jag tänker på att man ofta provade saker, böner och gudstjänstformer, som på feministteologikonferensen – nu kallar vi Gud genomgående för hon. Det gör någonting med tron.”
En del medlemmar, men långt ifrån alla, pluggade teologi för att bli präst. För dem, men också för oss andra, var det spännande och troligen viktigt att göra tron till vår och att låta teologin möta världen. ”Med bibeln i ena handen och dagstidningen i den andra” var ledord från våra föregångare. På ett nordiskt sommarmöte hade vi temat ”Jesus som flykting”. Vi ordnade inTerdependecefestivalen – en teologisk sambandsfestival, första gången 2009 med workshops om sånt som queerläsning, multireligiös guidning, odling i stadsmiljö och andligheten kring det liksom teologiska aspekter på ekonomi.
Och vi demonstrerade bl.a. kopplat till Kyrkornas påskupprop för en flyktingamnesti och i samband med FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn. Viktigt för KRISS var också den världsvida gemenskapen och möjligheten att delta på internationella konferenser med bl.a. tyska lutheraner och ortodoxa från öst. De som gjorde det kom hem med stort engagemang och en känsla som Jonathan Wiksten uttrycker så här: ”KRISS ger oss studenter någonting värdefullt, ett engagemang och en gemenskap som vi inte vill hålla för oss själva.”
KRISS var för mig en fantastisk tid, en underbar dröm som var verklig. Jag hoppas även framtida studenter får dra nytta av ett så fritt och samtidigt progressivt utrymme som KRISS var.
Bilder: Den övre bilden är från en demonstration för flyktingamnesti i Uppsala, september 2005. Fotograf: Klas Corbelius. Den nedre från ett utbyte med Indien i Indien som KRISS var engagerat i, också från år 2005. Okänd fotograf.
