Två dikter Molnen Skriv något om att färdas med historiens ängel och möta både satan och Gud i spegelsalens mörker och ljus när himmelen tittar på och breder sina vida vingar över havens och själens djup dryper ner gör skyarnas dagg i ordens moln Vävens sår Jag är de brutna berättelsernas barn om allt som kan fattas och ges till en människa också Jobs bok i moderns sköte Jakobsbrevens dubbla tungor av görare och hörare Lukasevangeliets liknelser vittnar om att lyda buden eller att trotsa Gud och för evigt irra runt i öknen utan bot ormens frestelser väser: hur mycket enklare det är att välja ondskans makt än konsten att vara snäll och läsa Franciskusbönens: älska mer än att älskas ensamhetens Getsemane och Jesus var den mest övergivna av oss alla föraktad i hemstaden spikarnas och blodets Golgata det nedärvda hatet och våldets arvsynd Kanske är jag en betraktare i främlingarnas bok som korsar de upptrampade vägarna med en hastig blick innan jag tar min Lazarussäng och går med tecknens oändliga sorg och tröst ristat på huden likt ett hemlöst kall?