Två dikter
Molnen
Skriv något om
att färdas med historiens ängel
och möta både satan och Gud
i spegelsalens mörker och ljus
när himmelen tittar på
och breder sina vida vingar
över havens och själens djup
dryper ner gör skyarnas dagg
i ordens moln
Vävens sår
Jag är de brutna berättelsernas barn
om allt som kan fattas
och ges till en människa
också Jobs bok i moderns sköte
Jakobsbrevens dubbla tungor
av görare och hörare
Lukasevangeliets liknelser
vittnar om att lyda buden
eller att trotsa Gud
och för evigt irra runt
i öknen utan bot
ormens frestelser väser:
hur mycket enklare
det är att välja ondskans makt
än konsten att vara snäll
och läsa Franciskusbönens:
älska mer än att älskas
ensamhetens Getsemane
och Jesus var den mest övergivna
av oss alla
föraktad i hemstaden
spikarnas och blodets Golgata
det nedärvda hatet och våldets arvsynd
Kanske är jag en betraktare
i främlingarnas bok
som korsar de upptrampade vägarna
med en hastig blick innan
jag tar min Lazarussäng och går
med tecknens oändliga
sorg och tröst
ristat på huden likt ett hemlöst kall?
