Fyra dikter
Med nedslagen blick
Under vaknätter
vill jag ropa hem stjärnhoparna
fastän mina synfält är utmattade
Om kvällarna
sänder jag dig turkosa rader
fastän
du inte svarar mer
snart är jag på mitt tusende brev
av hav och sand
I skymningstimmarna försöker jag
frambringa ekon av
passerade samtalsstunder
stjärnfall
ljusår i efterskott
Innan jag går till sängs
skriver jag
intill en ängel
med nedslagen blick
*
Om det vore så
att jag lyckades hemkalla dig
Om det vore så
att du återuppstod här i dikten
omfamnade mig
bortom tiden
skulle jag vandra med dig
vid drömvärldens horisonter
skriver jag
med nedslagen blick
Fyra kortdikter
ur den kommande samlingen Materialiserade nostalgier
Här sitter jag
ett stenkast från klippor
och havsvågor.
Här längtar jag
efter att surfa in i vågbruset
och återse mitt hemland av turkos.
Här bebor jag
en Atlantkust
och en Vinterträdgård.
Här väntar jag
medan årstider passerar
och människosläkten byts ut.
* * *
Om det vore så
att jag lyckades hemkalla dig.
Om det vore så
att du återuppstod här i dikten
omfamnade mig
bortom tiden
skulle jag vandra med dig
vid drömvärldens horisonter
* * *
Orden vilar ut
i de svala morgontimmarna alltmedan
saknaden balanserar på räcket
till ännu en vintertid.
Så många mänskligheter.
Så få själsfränder.
All denna kollektiva ensamhet.
* * *
Jag skriver mig hes
till mänskligheter som tröttnat på mig
redan i prologen.
Jag talar
till ingen alls.
