Forntida Egypten / Fyra dikter
Tidstonika
Bortom bergens vidsträckta vidder vilar
vi som varit men aldrig slutar vara
konsten är att bevinga sig och möta
himlarna halvvägs.
Över längtans flyende fält av minnen
ryttlar falken i väntan på en rörelse
nuet upplöst i ett moln av fjädrar
minnena multnar.
I den vilda vårflodens flykt från källan
flödar livets skapardröm utom räckhåll
för de svunna tidernas bundna lagar
framtiden frigjord.
Khepri och havet
Längs de långa strändernas vita linjer
kryper vraken som krabbor över sanden
skroven dras mot gryningens vassa tänder
vågorna vädjar.
Himlen blev hav och havet blev öken
under ytan som tiden låtit dölja
vilar granitens röda gudar stilla
morgonen bävar.
Det vackra västern
Livets goda land ligger stilla
i väntan på det namn som färdas
över jorden längs de stigar där
gårdagen vilar.
De tomma fältens svarta löften
står skrivna i den spruckna jorden
fjäderlätt är den dom som fallit
vassfälten väntar.
Han är utom livet och döden
evigheten är hans domäner
bortom öknens okända länder
det vackra västern:
Atum bortom natten
Solskeppet närmar sig nätternas nejder
stäven klyver skymningens cirrusvågor
kryssar över grunda molnbankar. Vinden
viner i vassen.
Medan dagen driver mot horisonten
styr natten ut och möter öppet vatten
himmelhavets skummande drömmar släcker
ljuset och mörkret.
Ännu en natt förliser mot klipporna
underjordens väsande vrede upphör
åter stiltje på de sju himlarnas hav
gryningen nalkas.
