Hanna Lindahl / Poesi

Höstsång


Du säger att du älskar
med självklarhetens fana
böljande i vinden

som om den känslan vore en rättighet för dig


Jag berör försiktigt mina strängar
med nådens stråke

lånar existens för en liten stund


Kort är tiden innan allt försvinner


Klinga stark du symfoni
mot mina lemmar

Glöm för en stund
att också toner är lånta