Höstsång Du säger att du älskar med självklarhetens fana böljande i vinden som om den känslan vore en rättighet för dig Jag berör försiktigt mina strängar med nådens stråke lånar existens för en liten stund Kort är tiden innan allt försvinner Klinga stark du symfoni mot mina lemmar Glöm för en stund att också toner är lånta