Reträtt
När bussen stannat står vi plötsligt fria,
står utanför allt gammalt och allt nytt.
Retreatavgift betald – och vi har bytt
till påskens hymn från fastans litania.
Fördjupning är ett dubbeltydigt ord;
vår tystnad är en väg till större klarhet.
Jag granskar mina livsval, frågar: “Bar det?”
och bräker: “Nja”, ett får i Herrens hjord.
Vår tystnad bryts och jag förväntas dela
med gruppen vart min inre resa gått.
Jag säger som det är, begår ett brott
mot trivseln – alla leenden blir stela.
“Det hände ingenting med mig. Jag far
tillbaks med bördan som jag alltid bar.”
Ikoner
“En sådan bild kan endast målas väl
av den som länge övat färdigheten
att i sin vardag finna evigheten
och låta den ge avtryck på sin själ.
I teknisk mening är ikoner platta.
De saknar vanligt djup och perspektiv,
men har en dimension av inre liv
som bara sökande i tron kan fatta.”
Vår guide har föredrag för oss i kyrkan.
En liten gumma ber och korsar sig.
En mörk ikon blir föremål för dyrkan.
Dess blick är fäst på mig, den viker ej,
det tända ljuset tycks fördubbla styrkan.
Vi frågar båda två: “Vad vill du mig?”
