Öland i Vättern – Gotland i Vänern – Al Halladj och Hendrix
Versalerna skrev han utan besvär och utan att tänka, men exemplvis lilla a med gemena som skulle ha en rund mage och g med den ovala droppen under stödstrecket gjorde att texten lätt blev hackig och stannade upp på ett onödigt och onaturligt sätt. Om det var i vilan under dessa skrivstilsövningar eller under en timma i hembygdskunskap minns han inte, men färgplanscherna på väggen över Norden bar i väg med befriande vila. Den brunfärgade bergskedjan mellan Sverige och Norge med blåaktigt vita glaciärprickar på några ställen, allt det grönfärgade som betydde skog och till slut det gulaktiga ner mot kusterna vid Östersjön. Det var lätt att förstå att det markerade jordbrukslandskap. Och så då, de tydligt markerade insjöarna, stora blåa fält i mellersta och nedre delen av vårt land: Vänern och Vättern.
Aldrig gjorde någon en ansats vare sig då eller senare att förklara den uppenbara lilkheten med de två stora öarna Gotland och Öland i Östersjön. Det var ju så uppenbart! Man kunde ju ta båda dessa landskap, lyfta upp dem ur det bräckta innanhavet och placera dem i Vänern respektive Vättern. Gotland med högerhanden runt Fårö fyr och Hoburgsgubben med vänster hand. Öland var ännu lättare; högerhandens tumme och pekfinger runt Långe Jan nere vid Ottenby i söder och vänsterhandens fingrar runt Långe Erik i norra delens lummiga fyrträdgård. Passformen syntes ju vara nästan perfekt! Att ingen hade sett likheten, i alla fall inte de lärare som undervisade i ämnet.
Vättern en enorm gravsänka. Ja, måhända, men vem hade då verkställt?
Dagdrömmerier, fantasier, men analogin är ju så lätt att iakttaga, om man betraktrar kartbilden på lite håll. Och så frågan då. Har det blivit så här ”av sig själv”? Eller existerar den där gigantiska transcendenta kraften ändå, på något vis.
Två sätt att betrakta scenen; endast som iakttagande objekt eller som subjekt vilket sålunda förutsätter närvaro, inte endast därute utan också inom oss själva. Den mänskliga närvaron är konstruerad med samma byggstenar som universum. Allt enligt de moderna fysikerna. Denna fantastiska insikt kan sedan ge radiella strålar åt snart sagt vilket håll som helst.
Sufikern al-Halladj utropade för över tusen år sedan: ”jag är verkligheten”. För det blev han korsfärst.
”I stand up next to a mountain and chop it down with the edge on my hand”, sjöng Jimi Hendrix. Det gav honom stjärnstatus.
