Den trettonde februari 2024 förrättades val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte för den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. En tredjedel av de som valdes var präster valda av präster, två tredjedelar lekmän valda av lekmän verksamma i församlingarnas kyrkofullmäktige och församlingsråd.
En sak som slår mig när jag går igenom valresultatet för det svenskspråkiga Borgå stift är de förtroendevaldas fördelning avseende kön. Det finns fyra olika vallistor i stiftet. På den folkkyrkliga och liberala sidan, som vill ha en kyrka med låga trösklar, finns Tillsammans för kyrkan (i prästvalet) och En kyrka för alla (i lekmannavalet) och på den mer missionerande, väckelseinriktade och konservativa sidan finns Jesus i centrum (prästvalet) och För Kristi kyrka (lekmannavalet).
Det finns en tydlig könsmässig uppdelning av de förtroendevalda. Kvinnorna är i klar majoritet när det gäller de valda på listorna Tillsammans för kyrkan / En kyrka för alla (12/14 kvinnor), medan männen är i majoritet på listorna Jesus i centrum / För Kristi kyrka (5/6 män). Intressant är att samtliga fem förtroendevalda av prästerna på listan Tillsammans för kyrkan är kvinnor och att båda de förtroendevalda prästerna på listan Jesus i centrum är män. Den könsmässiga uppdelningen är tydlig bland prästerna.
En liknande könsmässig uppdelning syns i den svenska kyrkan där den mer konservativa listan Frimodig Kyrkas åtta representanter i kyrkomötet heter Leif, Håkan, David, Bertil, Hans, Fredrik, Stefan och så den enda kvinnan, debattören och redaktören Elisabeth Sandlund. På den mer liberala listan Öppen kyrka är könsfördelningen den motsatta, där heter ledamöterna Carin, Lisa, Margareta, Kristina, Birgitta, Elise, Karin, Jenny, Charlotte, och Helena. De tre männen i nomineringsgruppen finns där, men Nils, Tomas och Eric är i klar minoritet i jämförelse med de tio kvinnorna.
Man kan dra paralleller till de sekulära valen där klyftan mellan mäns och kvinnors åsikter verkar bli allt större. Män röstar allt mer konservativt, medan kvinnor röstar allt mer åt det liberala eller socialistiska hållet. Kyrkan må ha blivit mer jämställd när det gäller representation i styrande organ. I Borgå stiftsfullmäktige är det till och med en kvinnlig majoritet nu (13 av 20 är kvinnor). Men en hyfsat jämn könsfördelning innebär inte automatiskt att polariseringen minskar. Tvärtom: klyftorna finns kvar.
Biskopsmötet för Evangelisk-lutherska kyrkan gör ett försök att överbrygga denna klyfta i den fråga som varit mest polariserande på senare år: äktenskapssynen. Idag står det i kyrkoordningen att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna. Detta skall nu enligt biskopsmötets förslag kompletteras med en liberalare skrivning under vilken äktenskap ingås mellan två personer [oavsett kön].
Det återstår att se om detta förslag godkänns och om det i så fall kan bidra till att kyrkan blir mindre splittrad och få alla att känna sig mer delaktiga och viktiga med sina bidrag.
