Mats Hermansson är en av de präster som använder befrielseteologiskt perspektiv i sin dagliga gärning. Ad Lucems Peter Björkman ringde upp honom för att ställa några frågor.
PB: Berätta om din relation till befrielseteologin.
MH: Det var när jag pluggade missionsvetenskap under mina teologiska studier jag först kom i kontakt med befrielseteologin. Den tog tag i mig. När de unga teologerna i Latinamerika skulle göra teologi upptäckte de att det västerländska sättet inte fungerade hos dem. Jag upptäckte att de lokala förhållandena är en viktig komponent i skapandet av teologi också i Sverige – för teologi är något som måste skapas på plats.
PB: Men befrielseteologin har sina rötter i Sydamerika? Varför blev den
MH: Konflikterna i samhället hade tidigare inte belysts ordentligt i teologin. De samhällskonflikter som utgått från de stora klasskillnaderna mellan ägande och egendomslösa, mellan slavägare och slavar, hade inte tagits in. Det västerländska sättet att predika om skuld, nåd och förlåtelse inkluderade inte skillnader mellan rika och fattiga. En ny vinkel behövdes, en som utgick från begreppet befrielse från förtryck. I ett Sydamerika fullt av stora klasskillnader – dessutom upprätthållna av en militärdiktatur – kom befrielseteologin att spela en mycket stor roll.
PB: Vad kan befrielseteologin ha för uppgift idag i ett samhälle som inte längre har slavar och slavägare?
MH: Enligt befrielseteologin är det kyrkans mission är att prata om befrielse. Frågan kyrkan behöver ställa är vad det är som binder människor nu. Och vad befrielse skulle innebära här och nu i den församling där vi verkar.
PB: Berätta om någon gång då du tillämpat befrielseteologin i din roll som präst.
MH: Att församlingen i blev en del av Gotland Pride under min tid som domprost i Visby har i hög grad med befrielseteologin att göra. Att människor förlöjligades och diskriminerades på grund av sin kärlek var något kyrkan behövde arbeta mot för att göra befrielse möjlig. Alla församlingsmedlemmarna uppskattade inte detta engagemang, men många gjorde det.
När jag var domprost i Visby upplevde jag det också viktigt att finna fler språk för teologin – något befrielseteologin inspirerade mig till. Prat, liturgi och musik behövde kompletteras för att bättre kunna förkunna det outsägliga – det som inte går att uttrycka i ord. För att detta skulle ske behövde kyrkan öppnas för konst. Konstnären har också en förmåga att se sin samtid och läsa av den. Konsten hjälper kyrkan att vara en befriande kyrka.
PB: Finns det en risk att befrielseteologin blir alltför politisk när det gäller ”befrielse av de förtryckta”. Idéhistorikern Johan Sundén har ju till exempel kunna belägga att det förekommit stöd till kommunistdiktaturer i befrielseteologins namn?
MH: Ja. en del fladdrade iväg lite väl långt i det befrielseteologiska och blev revolutionsromantiker. Det finns alltid en risk för enögdhet också i teologiska sammanhang. Det gäller verkligen att finkalibrera svaren på frågan hur kyrkan skall verka befriande.
PB: Vad tycker du är viktigt att kyrkan tar med sig för framtiden när det gäller det befrielseteologiska perspektivet?
MH: I Sverige menar jag att ett befrielseteologiskt synsätt gör flyktingfrågan central. Alla kyrkor bör ha den högst upp på sin agenda. Det handlar om att se sin nästa och inte vända bort blicken från världens nöd och om att som den barmhärtige samariten ställa upp. Kyrkan bör engagera sig för flyktingar och för alla människors lika rätt oavsett nationalitet. Ur ett befrielseteologiskt perspektiv är det omöjligt att inte ha flyktingens perspektiv.
Det är också viktigt se den Svenska kyrkan som en del av den världsvida kyrkan och inte en isolerad enklav. Jag tycker att kyrkan på senare år alltför mycket glömt omvärlden. Om man glömmer fattigdomen i världen, barnens situation i Gaza och i Sudan då är det menar jag svårt att kalla sig kristen kyrka på riktigt. Det räcker liksom inte att ge kollekt till ALT om man verkligen ser kyrkan som en kyrka. Befrielseteologin inspirerar oss att blicka utanför nationsgränserna. Fotnot: Mats Hermansson var domprost i Visby mellan 2007 och 2019. Han lät sommaren 2014 kyrkklockor på hela Gotland ringa i protest mot Svenskarnas partis närvaro på Almedalsveckan. Ovanåkers församling. Han är också känd för sin ikonliknande bildkonst och har skrivit ett flertal böcker, senast Jesus – profetisk, politisk, provocerande (2024). Hermansson är för tillfället präst i Alfta-Ovanåkers församling
