På senare tid har såväl konservativ som nationalistisk kristendom fått luft under vingarna i Finland. Inomkyrkliga gemenskaper i Evangelisk-lutherska kyrkan motsätter sig kvinnliga präster och samkönade äktenskap med stort och uthålligt engagemang. Nationalistisk kristendom som reagerar med ryggmärgen på allt islamrelaterat har också stärkts. Det kan handla om en ren kulturkristendom där likhetstecken sätts mellan nationella och kristna värderingar.
*
Nattvardsgudstjänster utan kvinnor som tjänstgörande präster
Finlands ärkebiskop Tapio Luoma varnade i ett inlägg i samband med Finlands självständighetsdag 2025 för en inåtvänd nationalism eftersom den skapar gränser mellan människor och ser bakåt istället för framåt. Han beskrev det finländska hemmet, liksom den finländska kyrkan, som en plats som borde vara trygg och gästfri. I en artikel i Yle i december 2025 oroar sig ärkebiskop Luoma för den nationalistiska och konservativa kristenhetens frammarsch i Finland. Han skriver att avläggare till Trumps MAGA-rörelse fått fotfäste i Finland. Något som han menar märks på att motståndet mot kvinnliga präster och homosexuella giftermål förstärks och att språkbruket blivit grövre. Han menar att det skulle vara skrämmande om den
kristna nationalismen blir standard i finländska kyrkor.
Det som kännetecknar den finländska kyrkan just nu i mars 2026 är en i hög grad polariserad kyrka där präster av kvinnligt kön och homosexuella ifrågasätts av en högljudd och inflytelserik minoritet. Hela situationen känns mycket bekymmersam. Det hålls regelbundna nattvardsgudstjänster i Björneborg som motsätter sig att kvinnor är präster. Mässorna hålls av den inomkyrkliga evangeliska väckelserörelsen SLEY (Suomen Luterilainen Evankeliumihydistys – Finska evangelieföreningen).
Och de fortsätter att hållas månad efter månad trots att biskopsmötet redan i juni 2025 konstaterat att SLEY handlat mot sitt avtal gentemot kyrkan genom sitt motstånd mot kvinnliga präster i gudstjänsterna. På grund av detta beslöt Åbo ärkestifts kapitel att de inte får genomföra nattvardsfirande i Björneborg. SLEY:s distriktspastor Johan Helkkula säger som svar att ”vi snarare behöver lyssna till Guds ord än till domkapitlet” och framför att regnbågsmässor och samkönade vigslar också bryter mot kyrkoordningen men att dessa ändå för förekomma utan sanktioner.
I december 2025 beslöt ärkestiftets kapitel att hålla fast vid sitt beslut att förbjuda gudstjänsterna. De beslöt samtidigt att utreda de präster som trots detta beslut tjänstgör vid mässorna. SLEY meddelade i sin tur att de inte hade några planer på att sluta med gudstjänstverksamheten. Så många som 106 präster och pastorer har skrivit på ett upprop för de ”kvinnoprästfria” gudstjänsternas fortbestånd. I mars 2026 står vi fortsatt inför ett dödläge i frågan om kvinnliga prästers rätt att verka i alla delar av den finländska kyrkan.
Mitt i detta skarpa läge har Mari Leppänen som sedan 2020 varit biskop i Åbo ärkestift (tillsammans med ärkebiskop Tapio Luoma) tagit tjänstledigt i fyra månader från 19 januari till 15 maj. Hon anger i samband med sin tjänstledighet att hon utsatts för hårdnande attityder mot kvinnliga präster som eskalerat till ”rent kvinnohat”.
När det gäller homosexuellas ställning i den finländska kyrkan beslöt Biskopsmötet i juni 2025 att inga påföljder skall drabba den präst som viger eller välsignar homosexuella par trots att det fortfarande i kyrkoordningen står att äktenskap är mellan man och kvinna. Detta beslut har också väckt debatt och missnöje i många konservativa kretsar. Man menar att biskoparna agerar i strid med sin tro och sitt ämbetslöfte. Precis som när det gäller kvinnor som är präster är människor av samma köns giftermål med varandra således en fortsatt stridsfråga i den finländska kyrkan.
*
Nationalistisk kristendom
Till de som driver den konservativa och nationalistiska kristendomen starkast hör pingstvännen Jukka-Pekka Rahkonen. Han är chefredaktör för den alternativa onlinetidningen Olkea Media (grundad 2017) som vill främja en invandringskritisk och högerinriktad politik och är en del av en amerikanskt inspirerad evangelisk rörelse. Rahkonen har en bakgrund som ordförande i föreningen Aito aviolitto som han var med och grundade år 2015. Föreningen försvarar det traditionella äktenskapskonceptet och arbetar med att i lag upphäva möjligheten till samkönade äktenskap. Ett initiativ som samlat in mer än 107 000 underskrifter.
Rahkonen är också starkt islamkristisk. Enligt honom är islam ”inte en verklig religion alls, utan ett
mycket skadligt politiskt system som förklätts som en religion.” Han har också sagt att han vill att användningen av ”muslimska skällsord” ska förbjudas i Finland och att moskéer ska förstöras. När det gäller den nationalistiska kristenhetens antipati mot islam finns stora likheter med samma fenomen i Sverige. De svenska forskarna Ebru Özutürk och Katarina Giritli Nygrens resultat i en forskningsartikeln Exploring the Christian Nationalism Within the Secularized Swedish Public Opinion (2025) slår fast att religionen i Sverige tagit steget från den privata sfären till den offentliga scenen på senare år. Även om de religiösa institutionernas betydelse inte ökat och antalet kyrkotillhöriga minskar, så ökar religionens betydelse i det offentliga samtalet. Ofta handlar engagemanget om ett ”kulturellt försvar” där man ser kristen nationalism som något man stödjer, medan man å andra sidan genomgående ser religionen islam som något negativt. Detta verkar vara ett likartat mönster i såväl Sverige som Finland.
*
Vägar framåt?
I dagsläget ser ärkebiskopen Tapio Luoma i dagsläget ingen riktigt bra framkomlig väg framåt i det låsta läge som är mellan de religiöst konservativa / nationalister och majoriteten bestående mer liberalt troende kyrkotillhöriga. Jag har naturligtvis heller ingen snabb lösning i frågan. Jag tycker dock att det är upprörande att en biskop anger ”kvinnohat” från stiftets präster som en bidragande orsak till att hon tar tjänstledighet. Och jag tycker att det är dags, att en gång för alla erkänna kvinnor fullt ut i alla funktioner i prästämbetet.
Såklart är det viktigt att hålla ihop kyrkan och såklart är det viktigt med största möjliga bredd i den evangelisk-lutherska gemenskapen. Såklart är det viktigt att vinnlägga sig om ett bra samtalsklimat och att lyssna på varandra, ofta kan ett öppenhjärtigt samtal vara en öppning som murar att falla. Det är dock min uppfattning att det är den som har problem med kvinnor i prästämbetet eller samkönade äktenskap som har ansvaret att ta första steget. I konflikten mellan biskoparna Luoma / Leppänen och SLEY:s Johan Helkkula m.fl. är dock min uppmaning till Johan & co att de handlar i enlighet med SLEY:s avtal med Evangelisk-lutherska kyrkan och omedelbartt öppnar upp altaret också för präster som är kvinnor. Det är det enda rimliga. Och det enda som i förlängningen kan leda till en stark och i grunden inkluderande kyrka.
Och såklart behöver könsneutralitet vad gäller äktenskap skrivas in i kyrkoordningen i Finland. Det gjordes i Svenska kyrkan år 2009 och idag 17 år senare upplever jag diskrimineringen på grund av sexuell läggning inte längre är ett stort problem i kyrkan. Det kommer inte att bli det i Finland heller på sikt om kyrkomötet vågar att för en skull sätta ner foten i frågan.
