Else-Britt Kjellqvist / Förklädd djävul – ondskan dold

Det finns en ondska som är dold, som framträder under annat namn – inte sällan godhet eller kärlek. Få har uttryckt detta bättre än filosofen Simone Weil:

Det inger alltid en slags fasa, när en människa söker det goda och bara finner nödvändigheten. De sagor där, en älskad varelse plötsligt visar sig med en dödskalle i stället för ansikte, är den bästa bilden.

Ett eget exempel är:

Någon är ensam med ett barn

Språk finns inte här

Barnet känner att någon annan än den som brukar vara där

är där

fast det är samma

Här talas inte

här fläkes hud

i närvaro av någon

Ett talande exempel däremot på ondskans dolda ansikte ger Winston Churchill i en essä där han skriver att de som träffat Hitler ansikte mot ansikte, eller under sällskapliga former, har mött en utomordentligt duktig, lugn och sansad politiker med ett behagligt sätt.

Motpol till Förklädd djävul är Förklädd gud från 1940 av tonsättaren Lars-Erik Larsson, med text av Hjalmar Gullberg ur hans diktsamling Kärlek i tjugonde seklet från 1933. Sista strofen lyder:

synes en ljusglans sprida

sig kring vår plågobädd

då sitter vid vår sida

en gud förklädd

Djävulen avskaffades i Sverige 1909 – av Dagens Nyheter. Det var redaktören Anders Karlgren som drev frågan. Sammanlagt deltog sju präster, en biskop, fem teologiprofessorer och fyra vetenskapsmän i den så kallade Djävulsstriden, som är namnet på den bok där Karlgren sammanställde debatten. 

När Djävulen, ondskan eller det irrationella, är avskaffad kan hen härja fritt och mot det som inte finns kan man varken kämpa eller skydda sig. Men det som förnekas har en tendens att gå under jorden, för att efter en tid explosionsartat härja fritt – vilket vi nu på 2020-talet ser.  

Ställningstagandet kom att prägla Dagens Nyheter och kulturdebatten för lång tid. Den 18 oktober 1963 skriver DN:s chefredaktör Olof Lagercrantz om Dag Hammarskjölds dagbok Vägmärken att Hammarskjöld som generalsekreterare i FN försökt företräda en högre sanning trots att det inte finns någon sådan. ”Jag tror det var lyckligast att Hammarskjöld fick dö innan Kristusdrömmen kom att rycka honom ännu längre bort från verkligheten.”

Jesus däremot är realist när han i Johannesevangeliet (8:44) hävdar: ”Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger, talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader.” Det rör sig om en lögn som underminerar samhällen, gemenskaper mellan länder och människor. Har man en gång mött denna ondska, ansikte mot ansikte, blir livet aldrig mer sig likt.

*

Inom psykoanalysen talas om konflikten mellan libido, Eros, kärlekskraften och destrudo, Thanatos, dödsdriften – ett begrepp som Freud förhöll sig vacklande till men menade att det rör sig om ”en dödsdrift, som inte kan saknas i någon livsprocess”. Libido är knuten till födelse, rörelse och skapande liv medan destrudo hör samman med trauma, upprepning och stagnation. 1932 skriver Freud i sin brevväxling med Einstein att om beredvilligheten för krig är ett uttryck för Thanatos så ligger det nära till hands att mobilisera dess motsats Eros.

Den klassiska ondskediagnosen är psykopat som under en period på 1970-talet bytte namn till sociopat. Uppväxtmiljöns betydelse, för vem man blir, blev då ett viktigt komplement till biologi och psykologi men som så ofta vid namnbyten kastades barnet ut med badvattnet. Antingen eller, sällan både och.

Psykopati är inte längre en personlighetsstörning eller diagnos enligt manualerna och psykopater kan inte gå i psykoterapi eftersom det förutsätter uppriktighet. Risken är istället att psykopaten genom att ta efter psykoterapeuten använder sig av terapin för att bli ännu skickligare i att manipulera. Nu för tiden skyller psykopater gärna sina illdåd eller svek mot andra människor på någon aktuell diagnos. Men du har ett val, som i denna Aforisk:

Traumat när hjärnan översvämmas

kan du inte välja

men välja kan du

när du är elak

I Sverige är vi inte särskilt bra på att känna igen och bemöta psykopater, varken privat eller professionellt – med allvarliga konsekvenser för samhälle och enskilda. Det finns tendenser att idealisera ondskan. Den får demoniska proportioner och dyrkas i någon slags förvänd hänryckning, men ondskan som dekoration kan endast den unna sig som sitter i tryggt förvar bakom ett skrivbord. En bidragande orsak till blåögdheten är förmodligen att vi inte sen Rysskriget i början av 1700-talet, varit utsatta för krig. Rysshärjningarna drabbade civilbefolkningen längs hela Östersjökusten.

Enligt forskare vid FBI (den amerikanska federala polismyndigheten) använder psykopaten andra människor som redskap för att uppnå sexuella, ekonomiska, fysiska eller känslomässiga mål. Ett utmärkande kännetecken är ansvarslösheten, bristen på samvete och förmåga att ångra sig, känna empati, skuld eller skam. Man skyller ifrån sig och lägger ansvaret på andra. Bland kriminella psykopater finns en risk att de även manipulerar domstolarna.

Psykopaten beter sig skamlöst – inriktad på sadistisk njutning och tillfredsställelse, vilket döljs genom ett förtroendeskapande uppträdande. FBI slår fast att ”psychopathy is not curable.” Psykopater finns i alla samhällsklasser och inom alla yrken. Men högst upp i samhällshierarkin med stora maktbefogenheter blir konsekvenserna av en psykopatisk ledare förödande. Särskilt utsatta är barnen vilket vi återkommande ser i medias krigsrapporteringar.

Ett viktigt begrepp i detta sammanhang är den radikala ondskan som myntades av filosofen Immanuel Kant, med vilket han enligt författaren Göran Rosenberg avsåg ”en ondska så destruktiv att den förgör själva förutsättningarna för människan att vara människa – en varelse kapabel till moraliskt handlande.”  Tillit har bytts ut mot rädsla, sanning har ersatts med lögn och förnuft med galenskap.

Skälet till att jag personifierar ondskan genom att tala om psykopater är att den radikala ondskan är beroende av enskilda individers handlande. Däremot är rimligtvis inte alla företrädare för den radikala ondskan psykopater.

*

I skönlitteraturen är djävulen sällan så ypperligt gestaltad som i Pär Lagerkvists roman Dvärgen och som därför i en dikt fått ge namn åt min egen djävul:

Dvärgen

Min dvärg bär bruna skinnkläder

När jag handlar på ingivelse

i ljusets riktning

blir han sprickfärdig

Hans taktik är överrumpling

att blixtsnabbt slå ut tänkandet

och splittra känslan

när han inte hackar mig

för det som är på väg mot ljuset

Hans mål är att stå ensam kvar

medan det som är jag plånats ut

och mitt eftermäle blivit ånga

Det diaboliska trasar sönder medan det gudomliga förenar och helar. Socialantropologen Mikael Kurkiala skriver: ”Det diaboliska skapar från – varon; ett varande utan kontakt. Det gudomliga söker när – varon; ett varande nära, intill, relaterat till.” I sin forskning har han funnit att: ”Gränsen mellan gott och ont löper inte mellan oss människor utan igenom oss. Att lära sig att särskilja det ena från det andra är människans börda, uppgift och ansvar.”

Vi har ett personligt ansvar för hur vi hanterar ondskan inom oss och bemöter den utanför oss, samt ta ansvar för när vi släpper in den i våra liv. Kurikala låter en indianhövding belysa dilemmat när hans dotterdotter undrar: ”Det känns som om jag har två vargar i min mage. En varg som är hämndlysten och en som är förlåtande och snäll. Vilken av vargarna kommer att vinna?” Hövdingen svarar: ”Den du matar.”

Om det onda redan skett har vi ett ansvar för att försöka förstå de egna destruktiva valen och om möjligt reparera, men framför allt välja annorlunda i framtiden. Ondska är också hål – en brist och avsaknad av: uppriktighet, inlevelse, barmhärtighet, självkritik, omsorg, självkännedom, ömhet, respekt och kärlek.

När vi av kärlek sätter gränser ser vi till den andres väl när vi gör det. Det är inte gränser för gränsernas egen skull utan för att de också skyddar den andre och relationen. Att låta bli att sätta gränser kan var tecken på kärlekslöshet. Vi måste också sätta gränser för oss själva, vår hänsynslöshet, självupptagenhet och grymhet. Men även, som kommer till uttryck i denna Aforisk:

Minst lika viktigt

som att kunna säga nej

är att finna sig i ett nej

Oavsett beteckning: dödsdrift, destrudo eller djävul är ondskan ofrånkomlig och finns överallt. Det gäller att skydda sig och andra. Att sätta gränser för krig (som handlar om politiska val), sexuellt våld, hat, hämnd, terror, förakt, lögner, elakheter, övergrepp, sadism, allmakt … Att stänga dörren till ondskans rum och söka sig till platser där människans värdighet kan återupprättas.