Kort och koncentrerat om döden
Vasapoeten Nicko Smiths nya diktsamling heter Dikter från graven och består av 65 korta dikter om döden. Det är Smiths åttonde diktsamling, om man räknar urvalsvolymen Dikter i urval (2023) är det hans nionde. Hela 63 av 65 dikter innehåller ordet ”graven”, en innehåller endast ordet ”Grav” och en saknar helt denna konstant: ”Mörk jord / i dina människohänder / en varm sommardag // Värmen från ett framtida hem”.
Dikterna ringar in döden och graven genom ordknappa konstateranden av typen: ”Graven äter människor // Omvandlar kött och blod / till blomstrande jord” eller ”Elvis, Kekkonen och självaste L-G / Petrov / och så många fler / som har gått före oss / i mänsklighetens fotspår // Alla ligger där / I graven”.
Poeten inventerar gravens olika innebörder. Då och då på ett humoristiskt sätt: ”Överallt drick det gravöl / utom i graven” eller ”Graven är öppen – 24/7 / året runt // Rumsservicen / kanske inte är / den bästa / men hittills / har inte allt / för många / klagat”. Eller genom att skriva om graven som prästyrkets förutsättning: ”Prästens bästa vän / måste vara graven / som går hand i hand / med den gamla goda döden // Utan dessa kompanjoner / skulle yrket i fråga / aldrig existera”.
Men här finns också vackra dikter som bär på ett hopp om något efter graven: ”Människan bär / en mäktig rymd / av galaxer och stjärnfall / inom sig / som är för stor / för att spärra in / i graven” eller ”Hör hjärtslag / fast hjärtat slutat slå / för länge sedan // Trummor från ett annat solsystem / bortom graven”.
Sammanfattningsvis en sympatisk bok som tar upp många av dödens aspekter på ett avväpnande och gripande sätt. Det handlar om riktigt fin och koncentrerad poesi. Boken tar inte lång tid att läsa, men jag tror du kommer att återvända till den flera gånger!
Nicko Smith: Dikter från graven (Eget förlag, 2025)
