Historielösa människor och tankegången som försvann
En essä om världens myller, EU-lagar och George Louis Leclerc de Buffon
Historielösheten tar oss människor ut på villovägar. På samma sätt som vi människor tänker 95% samma tankar som vi gjorde igår, så händer allt igen och igen. Trots att vi är så många människor på jorden så följer beteendemönstren likväl samma cirkulära rörelse. Om och om igen ser vi historien upprepa sig. Platsen och huvudkaraktärerna byts ut, men det är snarlika händelseförlopp. Visst är det så. Har ni tänkt på det?
De senaste åren har mina tankar rört sig i tankebanan att vi människor nog skulle behöva tänka om en del vad gäller vår egen betydelse och vår plats på jorden. Klart är att vi tagit för stor del av kakan så att säga, vad gäller att ta från jordens och dess invånares gemensamma resurser. Oklart är vad vi kan göra för att förändra detta nu. Att ge naturen och djuren rättigheter är en intressant metod. Jag säger metod för det här går att fixa med lagar – och det görs redan – och det går fort. (I alla fall fortare än att vänta på att folk själva ska ändra sina tankemönster och föreställningar om världen). Vill man ha en snabbkurs i idéhistoria kan man läsa Henrik Hallgrens avsnitt i boken Naturlagen som han skrivit tillsammans med Pella Larsdotter Thiel. Boken fokuserar på framtiden, men vi ska ju inte gå in i framtiden historielösa. Europas erkända tänkare de senaste århundraden har varit män som funderat en himla massa på förnuftet, hur människans förnuft särskiljer oss från djur och natur och vilka rättigheter det ger människan att bestämma över allt annat.
Implementera / är årets finaste ord / Nu går vi från ord till handling / Nu vänder vi båten / Nu är vi förändringen / Vi implementerar / och bygger en ny värld
Politiken på EU-nivå är viktigare och mer kraftfull än vad gemene man (och kvinna) tänker sig. Försvinnande lite skrivs om vad som händer nu i EU-parlamentet av den svenska journalistkåren. Nya lagar skapas kontinuerligt. Många lagar för klimatets vinning. Nu går vi in i 2025 och många av dessa lagar ska implementeras.
En SIFO-undersökning som gjordes i början av året visar att 75 % av svenskarna vill se hårdare klimatpolitik. Jag tror det finns en föreställning bland ledare och politiker att folket är rädda för förändring. Jag tror också att det är en falsk föreställning. Det är inte inskränkningar i våra privilegierade liv vi räds. Det som skrämmer skiten ur oss, får unga att ge upp innan de ens börjat, vuxna att blunda och äldre att sörja, är istället fega politiker och det stora ingentinget.
Ingentinget är även det en falsk föreställning. Jag kan inte begripa varför politiker, journalister och människor håller fast i den så krampaktigt. Det händer ju massor av positiva saker hela tiden. Politiker arbetar ideligen för att hitta lösningar. Vi ska inte gnälla på dem. Någon av dem. De gör ju faktiskt sitt bästa för att skapa förändring. Ska man gnälla på någon så får det vara på någon annan. Någon som gnäller, men inte gör något själv.
Svaret är inte entydigt / eller rakt / Svaret myllrar / skapas av alla tillsammans / Precis nu / och hela tiden / Vi bygger en ny värld / Så har det alltid varit
Implementerade EU-lagar tar oss tillbaka i tiden. Med juridiska rättigheter till naturen närmar vi oss det som en gång var. Vi spolar tillbaka oss och vårt förhållningssätt; Förbi kapitalismen; Förbi liberalismen; Förbi naturvetenskapen; Förbi antikens filosofer; Förbi bondesamhällets indelning av jorden. Tillbaka till något som kanske var. Kanske, för vi vet inte hur världen en gång upplevdes av människan. Jag med min kapitalistiska och liberala hjärna tänker att det som var innan var en plats full av mystik, rikedom och äkthet. Varje dag kom med nya utmaningar och nya saker att upptäcka. Världen kändes oändlig och samtidigt visste man inte mer än det man själv såg och upplevde. Vi levde sida vid sida och tillsammans med naturen och alla djuren. I respekt och tacksamhet för dess gåvor. Ja, detta är säkerligen en romantiserad bild jag har. Det låter mer som att jag beskriver en bild från en sådan där broschyr som den kavata damen brukar dela ut vid stationen där jag går av på morgnarna.
Det går nog inte att spola tillbaka historien. Men det går att förändra beteendemöster. Det går att kollektivt tänka om. Jag lockas att skriva “tänka rätt”, men jag kan ju inte göra anspråk på vad som är det rätta. Om det är något historien visar så är det ju just det att vi så ofta tänker fel. Vi behöver inte gå långt tillbaka för att se exempel på ledare som tagit med hela folk på de mest häpnadsväckande felspåren. Till exempel alla krig. Inkluderat här vårt krig mot jorden.
Kriget mot jorden / vill vi inte vinna / för vi är själva jorden / vi är beståndsdelar / Detta episka krig vi utövar / har nått sin ände / ur spillrorna bygger vi en ny värld
George Louis Leclerc de Buffon var en fransman som levde på 1700-talet. Han var en vetenskapsman och en filosof. Jag häpnade när jag för första gången läste om honom och hans teorier. Han var instoppad i en lärobok mellan en massa gubbar som alla tänkte ungefär samma sak. Leclerc de Buffons filosofi bröt radikalt mot de samtida tänkarna vilket i sig är beundransvärt, men det är innebörden av filosofin som är det som fascinerar mig mest.
Geni (franska génie, av latin geʹnius eg.: ’skyddsande’, se vidare genius), person med hög grad av begåvning och förmåga till originellt skapande.
Så definieras ordet geni i nationalencyklopedin. Buffon var verkligen originell i sitt tänkande. Hans teorier bröt mot den samtida föreställningsvärlden som då rådde. Naturforskare på 1600-talet tänkte sig att människan var en del av en slags hierki där vi människor var placerade under änglarna och man trodde att världen var några tusen år gammal. Kyrkans lära var stark även på Buffons tid och hans teori att människan och apan hade ett gemensamt ursprung och att jorden var hela 70 000 år upprörde. Buffon hade väldigt många teorier och tankar. En del har visat sig vara väldigt rätt och en del har visat sig vara väldigt fel. Han tänkte utanför boxen och då blir det fel ibland. Men det kan också bli väldigt rätt.
Klarsyn över allt som är / att se och veta / svårbegripligt / 36 uppslagsverk till världen / George Louis Leclerc de Buffons / gåva
Det skulle bli 50 volymer av uppslagsverk av naturfilosofi. Han hann skriva 36 stycken i serien han kallade Histoire Naturelle. Han skrev om jordens tillblivelse, om hur livet på jorden utvecklades. Han skrev om hur klimatförändringar kontinuerligt skapade nya förutsättningar för livet. Det var början till evolutionsteorin. Vidare behandlade serien bland annat fåglarnas, valdjurens, reptilernas och fiskarnas naturalhistoria. Ett band handlar om mineralogi. Han tycks ägt en vilja att skriva om allt. Jag valde ordet naturfilosofi som begrepp för hans uppslagsverk. Buffon själv lutade sina teorier mot Isaac Newtons nya fysik och han lyfte fram hur viktigt det är för forskningen att se tillbaka på historien. Det är naturvetenskap, skulle han nog säga och se på mig med skarp blick. Låt så vara, men för mig är han framförallt en filosof.
Filosofi är den vetenskap som studerar de grundläggande villkoren för tillvaron, vetandet och moralen. Ordet filosofi kommer från grekiskan och betyder ’kärlek till vishet’. Att filosofera handlar om att kritiskt granska och tänka över frågor som inte har några självklara svar.
Så definieras ordet filosofi i nationalencyklopedin. Buffon försökte ringa in hur allt fungerar och hänger ihop, men det jag läser mellan raderna, och på raderna, är hans tankegångar om de stora frågorna. Myllret av allt och hans vilja att vara öppen för det ogripbara och oförklarliga. Jag ser det i hans kritik av Carl von Linnès kategorisering av naturen. I Buffons teorier som idag har benämningar och begrepp i växthuseffekten och klimatförändringar. Hans tankegångar som idag lever kvar i vetenskapen som ekologin.
Det är här jag filosoferar om vad som skulle ha hänt om utvecklingen i tankebanor och föreställningar mer hade följt Buffons tankemönster. Som en slags alternativ idéhistoria. Tänk om vi hoppat över Linnés klassificering och indelning och istället förstått världen som mer komplex och ogripbar med ett mer betraktande filosofiskt tankesätt. Tänk om vi hoppat över uppdelningen mellan människor och djur och natur. Hoppat över föreställningen att människan är subjektet som står i maktposition mot världen och anammat en mer posthumanistisk hållning innan den industriella revolutionen. Skulle det ens ha skett en industriell revolution om man hade visat hänsyn mot annat än viljan att ge till sig själv? De olika intressena tycks stå i motsats till varandra.
Subjektets suvärenitet / över världen / sprider sig likt en pandemi / tar över jordkroppen / biter sig fast och överlever / Den nya digerdöden härjar
Ja, tänk om vi människor varit lite skönare lirare, liksom snällare, mer ödmjuka. Om vi hade förstått ekologin – att vi bara är en del av allt och förstått det olämpliga i att förstöra allt runt våra fysiska kroppar. Vårt krig mot jorden är ju ett krig mot oss själva så vi kan aldrig vinna.
Kan George Louis Leclerc de Buffons filosofi leda oss rätt?
På samma sätt som att man inte kan skapa en alternativ historia kan man inte applicera föreställningsvärlden från en man från 1700-talet på dagens realitet. Men historien händer nu. I myllret av allt som händer samtidigt överallt finns genier och filosofer som tänker utanför boxen. Vi kanske tycker de är intressanta, kanske lite galna, eller helt galna. Kanske bryter de mot normer och värderingar, bråkar eller är envisa och vägrar tystas. Kanske skriver de böcker, debattinlägg eller klottrar på en husvägg. Det finns så många Leclerc de Buffons där ute i världen just nu. Sådana där med klarsyn och en vilja att berätta och dela med sig av sina insikter. Det är för tidigt att utröna vilka som tänker före sin tid och har rätt, och vilka som bara är galna. Det får historien utvisa. Jag tänker att det är förnuftigt om vi människor i alla fall lyssnar på dem vars föreställningar om världen bryter av mot de gängse kollektiva tankegångarna. Vi behöver deras nytänkande. Filosofer har ju varit ense i århundraden om att det som särskiljer oss människor är att vi är mer förnuftiga. Jag håller inte med om det. Inte är vi mer förnuftiga än alla andra varelser. Inget har hittills styrkt detta påstående. Kanske är vi lite förnuftiga. Det är i så fall dags att bevisa det nu.
Mina tankar rör sig i cirklar / likt historiens väv / I myllret / ur myllan / kan även små frön bli vackra blommor
