Fem dikter
EPIFANIA
Den här gossen ligger där i två veckor
Sen kommer främlingarna,
långväga resenärer med galen idé:
hopp om liv i fjärran, i ett litet ljus
De färdas över sandhavet,
De har längtan
skäl nog för resa och rörelse
de erbjuder sin rikedom
han tar emot dem och deras gåvor
De har inga anspråk; det räcker att komma fram
Ett lindebarn ligger där det blir lagt
- om ingen lyfter upp det -
och tar emot den som kommer,
allt vad denne har och är
och bär den som står där med händerna tömda
utan giltig handling.
Men här finns inga lindebarn längre
FLYKT
En sista måltid
stek över eld, baka utan jäst
blod på dörrposten
skynda genom öknen
till vatten som ingen delar
En sista måltid
lämna dina vänner
sen ut i markerna.
Bönen ”låt mig slippa”
utan ängel till tröst
FARA, FAR, INGEN FARA
det är ingen fara:
om det tar 40 år eller bara tre
spelar ingen roll
om hela förmögenheten
försvinner längs färden
eller om man drar
mer bort än hem
bråttom finns inte på vägen
allt har sin tid
förtvivla inte över din senfärdighet,
den långsamma växten är
rotad, robust och tät
men likväl:
änglarna manar flerfaldigt
stig upp och far i hast!
Här kan du inte ligga under ginsten och vilja dö
- Gå!
Ni hinner inte låta brödet jäsa,
- Lämna!
De far efter ditt barns liv,
- Skynda!
På den dåliga platsen ska du inte vara
Välj en annan omväg
- Nu!
kvar står målet välsignande
bråttom finns inte på vägen
*
Du som gjorde
en reva i textilen
när vi i vanmakt
slog oss för bröstet och
slet itu våra kläder
medan dina lottades
ut
hela
vägen in
öppnades för oss
Jag ber: gör
en reva också i texten
*
Vid läsningens slut
-Så lyder Herrens ord
-Gud, vi tackar dig
-Var lyder Herrens ord?
-Här lyder Herrens ord
-När lyder Herrens ord?
-Nu lyder Herrens ord
-Vem lyder Herrens ord?
-Oss lyder Herrens ord
-Så lyder Herrens ord
-Gud, vi tacklar dig!
