SUB ROSA DICTUM
Natten – det man drömmer.
Ur årens inåtvända kronblad
ser rosen med sitt trötta öga
in i djupet av sina drömmar.
Hären stred och kroknade.
Sover evig sömn vid rosenbusken.
Den enda rosens välbehag
då den rör en plats till liv
och alla som finns där.
Rosen – själens domning.
Trädgårdsmästaren korsar
(med eller utan framgång)
en växt med en annan.
Rosen fordrar inte dennes hjälp,
ympas in i vilken själ som helst.
Rosen – skönhetens historia.
Om du odlar en ros
ger den ingen skugga
som trädet, men andas
i samklang med dig.
Rosen växer alltid
ur drömmen om rosen.
Missmodet – rosens törnen,
som får hjärtat att blöda.
Men jubel – dess doft och färg.
Denna ros är så vinröd
att man kan bli berusad.
Denna ros är så glödande
att man bränner sig lätt.
Denna ros är så vit
att man skriver och skriver
gör avkall på allt och envar.
Rosen kan vara glädjen
eller sorgen,
när den inte finns i vårt liv.
En väg kan beströs
med rosor av guld
av silver, kristall.
En ros kan även
vara av trä eller sten.
Den kan bära namn
efter ett helgon eller en snäcka.
Den kan vara ett luftslott
eller en riddarborg omgiven av
vallgravens taggar. Vad mer
kan föreställas som ros? Rosen
kan vara ett moln, ett bud från
de tio vindarna, en lapp från en vän.
Rosen kan vara syltens smak
en regnig dag, doften av
en parfym, slipningen hos
en dyrbar sten, en trädgårdsdröm.
Varje ros – en Mystisk ros.
Ur varje ros iakttas du av
Guds Moder – Vår fru av Rosenkransen.
Bara genom att betrakta en ros
kan du odla en trädgård i hjärtat,
där rosen sover och vaknar
endast för dig.
Översättning Alan Asaid
© Regina Derievas rättsinnehavare
Översättarens anmärkning:
Den ryskspråkiga poeten Regina Derieva föddes 1949 i Odessa
och dog 2013 i Stockholm. Dikten skrevs 2011 och inspireras
av kyrkomålaren Albertus Pictors (ca. 1440–1509) avbildningar
av jungfru Maria som Vår Fru av Rosenkransen i Härnevi
respektive Härkeberga kyrka.
