Tre dikter
Petra
efter trappstegen i berget fanns ett rangligt hus
ljus i fönstren som om någon levde där vid Arons grav
åskan dånade och regnen kom drivande
ridåer över bergsstaden
dalen med de röda templen de röda hålorna
för röda människor
en kvinna pekade mot stentrapporna
utmattningen
när vi nådde botten av ravinen
jag tackade min lots med pengar
och hon försvann i massivet
något
följde mig
en skälvning innanför bröstbenet
vatten strömmade över skorna
när jag gick uppför passagen en röd ström
röd sand mellan röda klippor
vad tänkte jag
vad fanns att tänka
hur förändrades något
vad fanns att förändra
i hotellrummet låg min vän och sov i mörkret
jag hängde upp kläderna hettan i duschen
”jag började bli orolig”
mumlade han ur sömnen
jag låg i mörkret
stirrade i taket
medan kroppen värmdes under täckena
ett lågt sus började tala
blockerade yttervärlden
men när min vän väckte mig
drog det sig tillbaka.
Istanbul
från Topkapi skär Bosporen staden i öst och väst
resesällskapet ser minareternas nåldyna
barkbåtar som driver i strömmen människor som loppor
allt är långt nere långt borta
när vi vänder oss Moses stav och tand
guldskatterna och mosaikerna
ljuden är främmande
men jag hör en inre röst
som berättar att det som har hänt
fortfarande händer det som driver längs
tidens vatten och slår upp över stränderna samlas
utanför palatsets murar finns allt
allt
i försommarvärmen går jag med vänner
de uråldriga husen med förlorade tänder
lutar sig rosslande fram över trottoaren vi
små kunskapshärdar
som inget vet
befrielsen
gör stegen lättare vi
skymtar Hagia Sofia och den blå moskén vi
är främlingar i detta som är främmande i oss men
vi ser och ska
gång på gång skriva
att vi såg
vi såg
vi såg vi såg.
Jerusalem
efter några dagar blir jag inte rädd
när jag ser karbiner hängande över axlarna
hölstren i bältena en man med automatvapen
bevakar turistbussen men släpper inte på oss
innan vi har betalat
på en uteservering lägger en kvinna pistolen på bordet
och ammar sitt spädbarn
någon skriker åt mig i mataffären
på ett språk jag inte förstår men
jag förstår
vid gränsen har männen kamouflagekläder
de är trötta ointresserade
vi köper apelsiner
i ett skjul vid vägen
och pratar länge
om hur billigt det var.
