Fem dikter
Ja,
de jag älskar plockas bort en efter en
döden tar sig in i mig genom fönstret
ut mot havet, igår ropade en man i vinden
han stod på stranden och ville bara kontrollera
att det verkligen var jag som sörjdes
av de ihopsamlade resterna av en familj
som satt och grät bland stenarna
*
En av sommarens stilla kvällar
utan mörker, hettan är inne på sin fjärde
eller femte vecka, ett underligt
gyllengult ljus flyter in över sundet
en vit kropp i det torra höga gräset, livet
glimrar i den döda blicken
kanske hjälpt av en vindpust
förvinner kroppen ner i jorden
som en ödla smiter mellan stenarna
på fotografiet sträcker jag mig efter dig
*
Och jag mötte dig i drömmen
du var ensam
med en öl i handen
och sa att döden
det där stället du var på
var som att stirra mot en tom yta
eller rakt in i solen
du var glad att sundet
låg svalt och stilla
och vi gick öns alla tretton mil
tills jorden tog slut
och sundet liksom började om
söder om ön
*
När du hade lagts
under en tuva i Minneslunden
tyckte jag om att se ansikten
sjuka av rädsla
hur de drog filtar över sina kroppar
som om de reda var döda
och inifrån mörkret
bad om att få vakna igen
*
Du finns också
de stunder jag glömt dig
en osynlig hand
gläntar på dörren
och en närvaro
av ingen och ingenting
fyller ut
varenda vrå
(Ur ett kommande diktsamling med arbetsnamnet Gåvan att läsa sundet)
