Vad skall vi säga om 2020-talet så här långt? Svaret på den frågan kan såklart vara väldigt olika beroende på vem man är och i vilket skede av livet man befinner sig. På det gemensamma planet har årtiondet dock bjudit på flera utmaningar. Årtiondet var bara någon månad gammalt när Covidpandemin började stänga ner våra samhällen i februari 2020. Pandemin innebar också att vi inte fick träffa våra släktingar på äldreboenden på grund av smittorisken, ej heller kunde alla som ville ta farväl vid de många begravningar som Covid ledde till.
När restriktionerna till sist kunde lättas i februari 2022, bland annat tack vare en effektiv vaccinationskampanj dök någon vecka senare ett nytt hot upp. Ett dödligt hot från Putinrysslands armé som invaderade vårt europeiska grannland Ukraina, i syfte att ta över landet. Den ryska regimen hoppades på att enkelt kunna införliva Ukraina på några veckor och kallade invasionen för en specialoperation och inte för ett krig.
Något ryskt övertagande blev det dock inte. Ukraina gjorde motstånd och ukrainarna ville inte på något sätt ge upp sin frihet och självständighet. Nu i februari 2025 har det gått tre år sedan Rysslands invasion och hundratusentals soldater och civila har dött på båda sidor i konflikten. Ryssland har tagit hjälp av 11.000 soldater från Nordkorea som skickats dit på order av sitt hemland. Ukraina har inte fått stöd av trupper från något annat i kriget. Dock har landet från ekonomiskt och annat militärt stöd från USA och Europa.
Den 20 januari i år tillträdde Donald Trump sin andra mandatperiod som USA:s president. Ett tillträde som innebar att USA omedelbart lämnade FN:s råd för mänskliga rättigheter samt Parisavtalet för bekämpning klimatförändringarna globalt sett. Strax röstade Trumpadministrationen också emot en resolution i FN om att Ryssland borde lämna Ukraina. President Trump sa också felaktigt att Ukraina börjat kriget och inte Ryssland. Representanter för Ryssland och USA träffades för att diskutera fred i Ukraina, utan Europa och Ukraina närvarande. I samband med detta började Trump och Rysslands presidenter Putin vägen mot att normalisera relationerna mellan länderna. Detta lämnade Europa utan USA vid sin sida när det gäller Ukrainas säkerhet och frihet.
Det är alltså en utmanande tid vi lever i. Våra personliga livsöden stöts och formas av världens händelser. Det är viktigt att mitt i detta ”ha stunder av vila” och att se ”stjärnhimlens ljus”, som Maria Küchen skriver i en kolumn i detta nummer av Ad Lucem. Man måste inte kolla in varenda nytt utspel från de politiska ledarna. Det gäller att ge sig tid att bygga också andlig styrka i den svåra och utmanande tid vi har framför oss. Men det handlar också och samtidigt om att inte ge upp kampen för mänskliga fri- och rättigheter och att fortsätta ge allt det stöd vi förmår till Ukraina och den frihetskamp som pågår och länge än kommer att pågå där. En del av den kampen beskrivs i Sonia Engströms rapport från ukrainska Lviv som inleder detta nummer. Här beskrivs organisationen Poland helps viktiga arbete med att stärka barnen som lever nära fronten.
Peter Björkman
