Sju texter
Kluven dotter
Sent en kväll får mormor ett oväntat besök.
Vår mor kommer i sällskap med sig själv som ung.
De båda kvinnorna håller varandra i hand.
Mormodern skiner upp.
”Ni kunde vara systrar.”
Den äldre modern lyfter på hatten.
”Tack.”
Mormodern klappar om den yngsta.
”Vi var nygifta när hon föddes.”
Modern d. ä. fäller en tår.
”Jag med.”
Dammhinnan
”Dra försiktigt. Den är skör.”
Ramen slår i en tröskel.
”Se dig för. Du väcker dem.”
En spricka syns i glaset.
”Där sitter din mor. Ducka!”
De kryper in under en byrå. Katten fräser.
”Det var nära. Hon vinkade ju.”
”Du sa att hon var död.”
”Det kanske jag sa.”
”Nu sprack duken. Titta. Ett porträtt sticker upp i hålet.”
”Var kom duken ifrån?”
De nyser. En dammhinna tunnas ut.
Strax sprattlar ett glasöga.
”Det är pastorn!”
Läppens vik
Efter två stenkast vänder hon sig om.
Hon söker de ord som vi vill säga för att undgå svar.
Hennes läppar rundar en vik.
Ännu en sten sänks i vattnet.
Gästboken
Genom fönstret syns en gammal skrift.
Långsamt sänks den ner i en kista som sedan läggs inuti skriften.
En gästbok öppnar blad.
Rutan fungerar väl utan dessa scener som kommer tillbaka.
Klädda vokaler
Juryn ber oss läsa upp fyra klädda vokaler.
De har lagts i vackra träklossar.
I den tredje hörs ett brus. Ett hjul börjar snurra.
Vakten öppnar luckan till en rastgård.
”Gå ett varv.”
Färdbevis utan referens
Värdinnan tar fram ett formulär.
”Varsågod. Glöm inte att ange kusiner. Uppgiften anses obligatorisk.”
Vi får en enkelbiljett.
”Lycka till. Färdbevis som fattar eld brukar sakna referent.”
Värdinnan ler.
”Det noteras i så fall.”
Uppringning
Drömmen väcks av en cykelklocka.
Klockan ringer in en ny fil.
