Jag upplever inte att vi är i en kris
Nog hör jag ryggen tigga
om att få sträckas ut
helt oförfärat
lyftas likna fyren
och med armarna
som kraftverkets vingar
men inte ska du annat än
knös ner i en fabriksstol
vad skulle väl ske
om alla stod upp viftande
än värre om du
var den enda, är du
för god kanske
för en stol i flätad plast och aluminium –
se inte åt älven
se inte upp
för allt i världen
lämna inte stolsraden
Jag upplever inte att vi är i en kris
Alltså inget
kosmos bortom himmelstavlan
ingen humor bortom humlan
ingen ryggrad under kavajen
överallt finns – intet
ens den krökta siffran noll – nej
smyg ner i stolen nu
din nolla
glöm att du en gång stått upp
med höstens vindar
brusande i lövverket
