Tre dikter
Annonsen jubelberättar att
Spelet ska vara så roligt att man har
sömnlösa nätter att se fram emot
Så roligt att någon
sagt upp sig
för att ha tid att spela.
Men Gud, ge mig sinnesro
att stå ut med de småtrista spelen,
disciplin att avsluta de roliga
och en processor som förstår
skillnaden.
*
Jag vill ha det som Kafka
letade efter,
kunskap att förstå människorna och samhället
för att med kunskapen kunna ta fram
några enkla regler och
försöka leva efter dem,
så att han kunde bli
omtyckt av dem alla,
så omtyckt att han kunde visa,
hur jävlig han var
innerst inne
utan att förlora deras kärlek.
Jag vill också ha
en cheat code
till det här livet.
*
Mitt barn tror inte på gud, men hoppas
att man respawnas när man dör.
Jag berättar att i en del religioner
är det så, men också att man kan
levla upp eller ner.
Och meningsutbytet får mig att tänka på den indiska metallarbetare
som jag hade mest kontakt med när vi stödde strejken på Alfa Laval
om att jag fram till nyligen trodde att han blivit munk i Malaysia men
när jag hörde ifrån honom igen bodde han i sin hemstad Darjeeling
och jobbade med film.
Att höra från honom gjorde mig glad eftersom
flera av arbetarna hade tagit livet av sig
efter att Alfa Laval gått segrande ur kampen.
Och jag undrat hur de såg på döden
och respawning.
Jag tänker att skillnaden mellan mig och mina barn
är att för mig finns det ett före och ett efter
internet
medan det för dem bara finns ett nu.
Att mitt euforiska nu nu nu
var under den indiska strejken
medan barnen var för små
för att förstå
när vi under långsamma snabba dagar lärde oss arbeta med översättningsmaskinerna,
hur vi med en knapptryckning skickade foton från våra stödaktioner
och fick svar från blockaden utanför fabriksgrindarna och tillbaka fick foton på banderoller med tack
och hur vi läste våra egna ord i indiska tidningar på hindi och marathi
och hur den formella kommunikationen om insamlingar, taktik och arbetsdomstolar trängdes med Ok, brother, how is your daughter, she is not sick now?
Och hur tårarna rann och fortfarande rinner av
omtanken från de som har det värre.
