Thomas Merton: Dikter i urval (Silentium, 2022). Översättning: Stefan Albrektsson & Michael Economou
Thomas Merton: Dikter i urval (Silentium, 2022). Översättning: Stefan Albrektsson & Michael Economou
Trappistmunken Thomas Merton (1915–1968) är en av 1900-talets mest inflytelserika teologer och andliga vägvisare. Böcker som Vägen till kontemplation och Resa i den inre erfarenheten är evigt unga klassiker . Mertons poesi har dock inte vad jag vet översatts alls förrän nu, då poeterna Stefan Albrektsson och Michael Economou förtjänstfullt översatt och sammanställt detta generösa och kronologiska urval av Mertons poesi med dikter från 1940 till poetens död 1968.
De oftast ganska långa och vindlande dikterna blandar religiösa och sekulära teman. Dikterna har ofta självbiografiska drag och tar vida och ibland vilda svängar genom tid och rum.
”Jag spårar mina dagar tillbaka till en annan barndom, / och byter medan jag vandrar, / New York och Kuba mot Ditt Galileen, / och Cambridge mot Ditt Nasaret, / till dess jag kommer åter till min begynnelse / och hittar en krubba, stjärna och strå, / ett par djur, några enkla män, / och inser att jag inte föddes / i Frankrike, utan i Betlehem.” (Dikten ”Biografin”, 1946)
I översättarnas efterord kallar de Mertons poesi för ”öppen och gränslös” och det stämmer till fullo. I detta efterord blir det också tydligt hur mycket Merton läst och inspirerats av andra 1900-talspoeter: Konstatin Kavafis, Pablo Neruda, Rafael Alberti, Ernesto Cardenal, René Char. Men mer än alla andra av en verklig klassiker Chuang Tzu, som sägs ha levt på 300-talet före Kristus. Han som är känd för att ha spridit buddhismen i Kina, under namnet zen. Merton inspirerades mycket av Tzu och buddhismen och han besökte bl.a. ett buddihstiskt kloster på Sri Lanka samma år som han dog. Några vackra diktrader som visar på detta inflytande är dessa:
”Bara i Tomheten / blir alla vägar en: / Bara i natten / blir alla de förlorade funna. / I mitt slut min betydelse.” (Dikten ”Ödets natt”, 1968).
I de senare dikterna blir poesin överlag en smula kortare, rakare och mindre utblommande, än i ungdomsdikterna från 40-talet. Jag fäster mig särskilt mycket vid denna aforistiska strof:
”All teologi är ett slags födelsedag. / Var och en som föds / kommer till världen som en fråga / på vilken gamla svar inte är tillräckliga.” (Dikten ”Namnlös dikt”, publicerad 1985).
Merton är särskilt i sina senare dikter övertygande personlig, som om han bottnar fullt ut i den dikt han skriver. Men boken är i sin helhet mycket bra: inspirerande, levande, bångstyrig och full av ande. Läs!
