En diktsvit
1. KULTURSKYMNING
Den karibiskt blå himmelen
med molnstråk som aprikosfärgade genomskinliga sjalar i vinddraget
På sin väg mot kulturnatten får den sotsvarta, otäckt nakna grenar som skymningen
liksom framkallar.
De trasslar till ytan på det alldeles nyss så bildsköna himlavalvet:
Blir en påskbrasa som eldar med finstilt naziklotter på blodröd twitterbotten
Glödhopporna från denna eld
fräser i mörkret på sitt modersmål
KaZet KaZet KaZet
Olyckskorparna som kraxade så länge utan att någon hörde dem
har blivit sotflagor och skingrats,
singlar runt i slowmotion på gryningens
blygrå himmel
Dagen har kommit
Tillbaka
Bilarna är täckta med hinnor av damm
nyförlösta i gryningen
Torra överlevnader
Täckmantel av damm
