Lars Anderssons fjärde diktsamling, och den första på egen hand sedan 1996, är en fyllig diktsamling om 64 mestadels korta dikter. Det är vardagliga och samtidigt andaktsfulla betraktelser som ofta är tydligt förankrade i Bergslagens natur och kultur, med tjärnar, tallhedar, kalhyggen och nedlagda gruvor. Här finns många tankedikter att läsa långsamt och låta sig stärkas av.
Hur många / katedraler finns det // jag känner / tre typer // de av sten // de bland granarna i skogen // de i mina barns bröst // rena rum / under Karlavagnen
Barnen och barnens framtid är viktiga i Anderssons dikt. Också i de dikter som talar om ett krackelerat folkhem där det grundläggande samhällsansvaret övergivits av de styrande och där en helig vrede kan skönjas bakom författarens ord:
”bilarna är på väg / ut ur staden // uteliggarna plockar de sista / resterna ur papperskorgarna //ingen ingriper / när grönsakshandlaren slås ner // husen rör sig / och regeringen låtsas som om inget hänt // överheten håller sina frasrika tal / enbart för att skyla över verkligheten // på altaret / offrar vi våra barn.”
Sammantaget är Som ett ögonblick en diktbok av genomgående hög kvalitet som räcker länge. Köp den. Läs den ofta. Det är en bra vän. Jag har återkommit till den då och då under ett halvår nu. Och den växer med läsningarna.
Recension av Lars Andersson: Som ett ögonblick (Periferi, 2021)