Jan Hoff / Poesi

Åtta dikter



fjärilen

fjärilen, som hade svårt
att hålla reda på alla nycklar,
noterade förtjust
avsaknaden av trösklar
vilket gjorde det möjligt
för den att krypa under dörrarna



trådarna

när vi hade hämtat tygsäckarna
visade det sig
att trådarna de var vävda av
var gamla diskussionstrådar
från något internetforum



stigen ledde ingenstans

stigen ledde ingenstans
var den ens en stig?
och vem hade i så fall trampat upp den?
kanske hade det varit säkrare
om vi hade stannat kvar
inne i snåren?



de små pocketböckerna

de där små
oansenliga pocketböckerna
som man tror att man lätt kan avsluta under en eftermiddag
visar sig stundtals ha ett omfång
som tar en hel livstid i anspråk



hararna undrade hur det såg ut på främmande planeter

hararna undrade hur det såg ut på främmande planeter
skogen var full
av halvfärdiga rymdfarkoster
som de hade konstruerat
optimistiskt



lagsport

lagsport:
maskrosboll
matcherna övergår
allt som oftast
i kaos



gångjärn

gömställets avundsjuka gångjärn
gnisslade varje gång
låset fått olja



de två krigarna

båda var förfarna krigare
rika på ära
mellan dem skulle
envig utkämpas
på liv och död

länge jämförde de vapnen
svärden, med konstfullt utsmyckade fästena
de långa spjuten mättes
bågsträngarna spändes
järnyxorna vägdes
stennävarna knöts, som kunde krossa ben
sköldarna sjöng
armmusklerna spändes, vittnande om styrka
ringbrynjorna rasslade

odet som segraren skulle skandera
måste de dikta tillsammans
enligt sträng seds föreskrift
arbetet drog ut på tiden
slutligen sänkte sig nattmörkret
över halvfärdig, haltande drottkvätt
och två stukade skalder