Alexandra Sandbäck / Poesi

Fem dikter



Man kan inte leva i minnen,
inte i framtidsdrömmar 


	och nuet är o u t h ä r d l i g t 

	(och outhärdligt kort)




*




Gå ifrån mig då, gå alla kilometrar ifrån mig,
gå alla löften under stjärnhimlar ifrån mig,
alla barn vi kunde haft

Alla ord är för små, 
är det därför du går ifrån mig?

Gå ifrån mig alla vardagsmorgnar med pannkaffet
och snäsigheten, gå ifrån mig helgmorgnar
med korsord och förlängd nakenhet i förhoppning,
gå min kärlek ifrån mig gå



*



Kom till mig, om det så är det sista du gör,
kom till mig som det första

Det blir till inget det här, om du inte
tar dina steg och dina ansvar emot mig,
jag har vikt grässtrån, jag har bäddat för
fotsulor, jag har sänkt alla trösklar,
kom till mig



*



Var jag än står
	vildäng

	Kelakö

	barrstig

	lerbotten

	lingonris

	glassplitter

	trasmattor och
	spik-

	dina tofflor
		över trösklar

	ja, trösklar

		vägskäl

var jag än står
	dig förutan





*





Nattvandrar trädgård i stan,
flydd från möte
med papprig, påträngande
andevärld

Nattvandrar och andas heliga prästkragar,
välsignade strutbräken i hopp om flyktens
trygga landning

Det finns ingen
återvändo, heter det
Men jag måste, om så bara
för att möta blicken av det jag flytt,
svälja rädslan hel