Tre dikter
Sommarscen
Att vara utan
allt det där
när kvällen är
mer natt än dag
inget är så döende
som getingarna i augusti
kanske kan natten bli
tillräckligt mycket natt
för att du ska se oss när
vi samlas i mörkret och läser
ur din dagbok från
en tid som var mogen att skördas
Penseldragen
Tavlan bakom tavlan bakom tavlan
föreställer ett kloster vid en sjö
ett inre landskap utanpå
en inramad verklighet
det är molnen som avslöjar
konstnärens svepande penslar;
om all tid som varit är lika länge sedan
är nuets uppgång i det förgångna
den yttersta gränsen
Klosteröga
Himlen sedd
genom klosterruinens gavelfönster
jag vill att den ska vara
en passage mot en högre rymd
där varje moln är ett löfte
om någonting större
ett verk där ramen inte stänger in
utan öppnar upp världen
om jag säger att jag minns
vartenda moln jag sett
kommer du inte att tro mig
i gräset bredvid ruinen
ligger jag
sedd ovanifrån
är jag bara en kropp
så mycket har sagts
om vad som är
och vad som inte är
jag har aldrig sett dig
men jag vet att du finns
och att vi väntar på varandra
jag är så glad att den här världen
ska öppna sig
och bli sedd av dig
