Naturlyrik med twist
Poeten och bildkonstnären Kerro Holmbergs nionde diktsamling Tänka ugglans bo består av 50 korta dikter i en sammanhängande följd utan uppdelning i olika avdelningar eller diktsviter. Det är dikter som ofta lämnar ett fönster öppet, med bilder som går att fylla med frihet. Det där fönstret kan bero på att Holmberg gör perspektivförflyttningar i sina dikter och i samma dikt kan blanda djur och natur, med mänsklig vardag och dess relationer. Till och med en politisk term från en partistämma som ”anta den som sin egen” använder hon. Och det på ett helt klockrent sätt:
”Gårdagens kalkyl låg bakom oss / vi rörde oss med lätthet / Det var en tidig underbar morgon, / att anta den som sin egen.”
Just dessa överklivningar mellan olika världar gör dikterna i Tänka ugglans bo spännande att läsa.
I en dikt om mänskliga celler kommer bryter plötsligt en vardaglig röst om Rhode Island-dressing in.
”Att det finns ett moras / någonstädes i kroppen / Det registreras inte alltid av / yttre seismografer / Ändå har en förändring skett / som härbärgerar vår själar / dem vi är genom alla decennierna / Ska vi köra en Rhode Island / rösten genomskär caféet/ Kanske är cellerna som fåglar, / jag hoppas det.”
Jag gillar det. Dikterna tas ner på jorden samtidigt som språket överraskar mig. Jag har aldrig tråkigt i Holmbergs sällskap. Och genom boken finns ett befriande frihetligt grundackord som vill stå emot de krafter som vill lägga livet till rätta genom att erbjuda alltför färdiglagda vägar:
”… de håller / den goda viljan i sina händer / som en ömtålig dallrande pudding och den / kommer att kväva oss”
Holmbergs skriver naturlyrik, en naturlyrik med en alldeles egen twist. Och det är de ständiga, sömlösa överklivningarna mellan natur och människa som är dess signum, som i denna starka och djupt betydelsebärande dikt som förenar det mänskligt och djuriskt liv:
”Du gick jättelångt när jag låg och sov / efter nattens pass, / du gick långt, ända över till andra sidan / där du såg en ko föda ur sig en kalv / rakt ner i frostgräset och slicka av den / i stigande ångor / berättade du efteråt / De omaka åren då vi gick om varandra”
Till sist finns det flera enradingar inne i dikterna som också kan fungera som aforismer. Jag avslutar denna recenseion med några av dem:
”det var väl klass mot klass / men ingen mening”
”Allting börjar och slutar med varandra”
”In i åldern när man börjar tänka på / en lättare packning”
”mörkret är det som lyfter ljuset”
”Det är svårt att gömma allting man tror på”
Kerro Holmberg: Tänka ugglans bo (Pequod Press, 2024)
