Solen dröjer i liggande zenit Guldiga lakan över gatan där jag chokar mig ut ur denna dags frostiga morgon Bilens front nafsar i nattlinnet, plötsligt är här varmt innanför vindrutan, gassande, som doft av huggorm i maj och enbär Du. Nu, vita lakan när du just runnit över mig Din mun är en oavslutad kyss - resten finns här
Ove Strand / Poesi
