I Europa ser vi hur högerextrema partier i vårens EU-val gått framåt i länder som Tyskland och Frankrike. Partier som är främlingsfientliga och också religionsfientliga – i alla fall om religionen heter islam. Det är viktigt för kristna fredsvänner runt om i Europa att arbeta mot den polarisering och den potentiellt våldsframkallande hatretorik som från flera håll – inte bara det högerextrema – allt mer gör sig gällande i samhället.
Ett viktigt arbete för kyrkorna i detta sammanhang är att våga ta steget till aktiv religionsdialog. Vi har sett från erfarenheter i Sverige att våldet kan stävjas om kyrkor och moskéer, präster och imamer samarbetar. När prästen Fredrik Hollertz våren 2022 ringde i kyrkklockorna i Råslätt utanför Jönköping under Rasmus Paludans manifestation mot islam bidrog detta till lugn och sammanhållning mot hatretoriken. Denna klockringning var dock inte en enskild händelse utan en del av ett större arbete för fredlig samexistens där kyrkor, moskéer, fältassistenter, boende och föreningar i Råslätt samarbetar. Och det har visat sig vara ett lyckat samarbete. De upplopp som piskades fram på platser som Örebro fick inte fotfäste i Råslätt.
Ekumenik och samarbete mellan kristna församlingar, ofta organiserat i kristna råd, är viktig och fungerar ofta väl. Det kan verka som ett stort steg att som aktiv i Evangeliskt-lutherska kyrkan i Finland / Svenska kyrkan också ta stegen till den lokala moskén för att samtala om gemensamma angelägenheter. Men, handen på hjärtat, är det egentligen svårare att ta vägen förbi moskén för ett samtal med den lokale imamen än att stanna till hos frälsningsarmén för en fika med kårledaren?
