I Sverige diskuteras just nu huruvida det skall vara obligatoriskt för präster att viga samkönade par. Frågan är uppe i det just nu pågående kyrkomötet i Uppsala på förslag från en grupp kyrkopolitiker. Förslaget lyder:
”Kyrkomötet beslutar att Svenska kyrkan har en äktenskapssyn och en gemensam ordning för vigsel, enligt vilken kyrkan viger par av samma och olika kön”.
Detta förslag, inskickat som en motion, skulle betyda att väjningsrätten för enskilda präster att låta bli att viga samkönade par skulle upphöra. I dagsläget åligger det församlingen att ordna fram en präst som vill viga ett samkönat par. Dock kan en enskild präst vägra om det strider mot dennes samvete eller bibelsyn.
Motionen rör upp många känslor. Tre skäl brukar återkomma i pläderingen mot att införa samma äktenskapssyn för alla präster i Svenska kyrkan. Det första är att det går emot många prästers bibelsyn, den som säger att äktenskapet ingås mellan man och kvinna. Det andra är att förslaget hotar att spränga kyrkan, ofta nämns inomkyrkliga rörelser som laestadianismen, med en bibelsyn som inte tillåter samkönade äktenskap. Farhågan är att rörelserna skulle välja att bryta sig ur kyrkan. Det tredje vanliga argumentet är att Svenska kyrkan tappar samarbeten med kyrkor världen över som har en mer konservativ linje. I detta sammanhang brukar den växande lutheranska kyrkan i Etiopien nämnas. Men också ekumeniskt samarbete med frikyrkor i Sverige kan upplevas hotat. Ett fjärde skäl att avstå från att ta bort ”samvetsklausulen” är att man upplever att diskrimineringen av homosexuella i princip upphört i Svenska kyrkan och att en hårdare skrivning skulle kunna väcka den björn som sover och istället bidra till en rörelse mot samkönade äktenskap i kyrkan. Detta argument har nyligen framförts av kyrkohistorikern Joel Halldorf.
Frågan är dock om dessa skäl är tillräckligt starka. Jag menar, en liknande argumentation kunde använts mot att tillåta präster av kvinnligt kön att inneha prästämbetet på samma villkor som männen. Att homosexuella inte diskrimineras i så stor utsträckning i dagens svenska kyrka visar enligt mig inte alls på att en samvetsklausul måste finnas kvar. Snarare tycker jag att det visar på att kyrkan faktiskt kan vara mogen att ta steget till en fullt ut inkluderande äktenskapssyn.
Ett sådant steg kommer förstås att påverka hur laestadianer och kristna i många andra länder ser på kyrkan. Det kan bli slitningar och sådant som gemensamt ekumeniskt nattvardsfirande präster emellan kanske i en del fall tillfälligt upphör. Men jag har stor tillit till kyrkans ekumeniska arbete och tror att hindren för samarbete kan överbryggas med tiden. En inkluderande äktenskapssyn kommer också att smärta många nu verksamma präster med en konservativ bibelsyn. Men det kanske trots allt inte är dessa prästers huvudsakliga credo att vara emot samkönade äktenskap. Det finns faktiskt andra viktiga saker att tro på också för konservativa präster. Det finns dessutom andra frågor att brottas med som präst, som borde kunna överskugga denna.
Jag tycker att samma regler bör gälla för alla par i Svenska kyrkan och att samkönade par skall kunna vara säkra på att en präst självklart bejakar deras giftermål i kyrkan. Det är inget något par bör kunna sväva i ovisshet om. Att ta bort ”samvetsklausulen” gör såklart inte att präster som inte vill viga samkönade par plötsligt överger sin bibelsyn. Det kan till och med hända att de går samman och bildar utbrytargrupper inom eller utanför Svenska kyrkan. Det är inte bra och kanske har Joel Halldorf rätt i att det är lugnast att inte ändra något i dagsläget eftersom det flyter på hyfsat bra som det är. Jag tror dock att det kan finnas ett värde i att våga ta ett steg till. Svenska kyrkan är en viktig kyrka och det finns inga skäl att tro att Svenska kyrkan inte skulle kunna vara vägledande för andra kyrkor. Och de utbrytargrupper som möjligen bildas kommer att kunna vara hanterbara och de sprickor som uppstår går förhoppningsvis att foga ihop igen med hjälp av goda samtal.
Jag avslutar med att citera Uppsalaskalden Erik Gustaf Geijer. Ord han skrev på nyårsdagen 1838 när han bestämt sig för att lämna det konservativa lägret för att bli liberal. Dessa ord tycker jag kan vägleda oss i beslutet om Svenska kyrkans äktensskapssyn. Varför hålla fast vid något som vi inte riktigt tror på längre?
”Ensam i bräcklig farkost vågar / seglaren sig på det vida hav, / stjärnvalvet över honom lågar, / nedanför brusar hemskt hans grav. / Framåt! – så är hans ödes bud. / och i djupet bor som uti himlen Gud.”
