Jan Hoff / Poesi

Fyra dikter



skeppet drev allt längre ut

skeppet drev allt
längre ut i bukten

för att minska vikten
hade man låtit tillverka
ankare av balsaträ

men de kunde användas som livbojar



ekstockarna var nog bra

det beslutades på mötet
att ön borde evakueras
vulkanen mullrade
insamlingen av material
att bygga skeppet av
påbörjades 
med stor entusiasm
och minimal kompetens
ekstockarna var nog bra
men påfåglarna och tegelstenarna?



hararna undrade hur det såg ut på främmande planeter

hararna undrade hur det såg ut på främmande planeter
skogen var full 
av halvfärdiga rymdfarkoster
som de hade konstruerat
optimistiskt



de två krigarna

båda var förfarna krigare
rika på ära
mellan dem skulle 
envig utkämpas
på liv och död 

länge jämförde de vapnen
svärden, med konstfullt utsmyckade fästena
de långa spjuten mättes
bågsträngarna spändes
järnyxorna vägdes
stennävarna knöts, som kunde krossa ben
sköldarna sjöng
armmusklerna spändes, vittnande om styrka
ringbrynjorna rasslade

odet som segraren skulle skandera 
måste de dikta tillsammans 
enligt sträng seds föreskrift
arbetet drog ut på tiden
slutligen sänkte sig nattmörkret
över halvfärdig, haltande drottkvätt
och två stukade skalder