Jag var redaktör för Argus lyriska fabrik, Sveriges största lyriksite, när poeten Hans Boij för nu tjugo år sedan tog kontakt med mig genom att komma hem till mig på en fika. Han ville prata med mig om sina så kallade haikus. De var inte rena, de var av en annan värld. Jag kom strax på att han borde kalla dem för Boijkus och den titeln tyckte han om. Han gav ut två böcker med Boijkus (Boijku, 2003 och Boiku+, 2006) och skrev även om detta i inledningsorden till den första av volymerna.
Hans blev en nära vän och vi var mycket ute och fikade. Han kom på mina framträdanden och jag skrev några artiklar om honom samt publicerade hans dikter i Argus lyriska fabrik (2002-2012). Hans gav ut en stor mängd poesi. Han ville aldrig stå på en scen med den, men jag framförde hans dikter på scen då och då. Hans Boij sände mig fortlöpande nästan alla sina böcker och han hälsade på mig när jag låg på sjukhus 2016. Det var sista gången vi träffades. Ingen får glömma honom.
