Grez sur Loing
- en diktsvit
På terrassen står
tre vitmålade stolar av plåt
och ett runt litet bord
som om
de tre änglarna
på ikonen som kallas
Abrahams gästabud
stigit upp från sina platser
och gett sig av
på pilgrimsvandring
fågelvägen
till okänd ort
för att aldrig återvända
hit igen
*
Jag låter min röda
kappsäck stå kvar
i hallen under spegeln
medan jag tar en promenad
genom den lilla allén
som leder ner till floden
och den gamla stenbron
för att dra en lättnadens suck
över att nått fram till ännu en oas
längs mitt livs karavanväg
*
Det känns som om jag klivit
igenom nålsögat och ut
i en annan dimension
luften är fuktig och kvav
det är tungt att andas
det känns nästan
som om jag befinner
mig under vatten
som om jag går
på botten
uppströms
till den eviga källan
*
Jag strosar
varje dag runt
byn i timmar
först till
den före detta klosterkyrkan
Notre-Dame et Saint-Laurent
med anor från elvahundratalet
för att betrakta den prunkande
syrenhortensian på baksidan
som med sina milda pastellfärger
ger en försmak av paradiset
sen mot veteåkrarna
strösslade med blodröd vallmo –
landskapets stigmatiseringar
*
På nätterna
håller en jorduggla
mig vaken
med sitt
spöklika hoande
på andra sidan floden
*
Imorgon
ska jag ta gatan
Rue Viktor Hugo
till apoteket
för att köpa plåster
och en välgörande salva
till mitt skoskav
*
Jag vågar
inte gå till byns enda bagare
han har sagts vara en pratsam man
som härskar oinskränkt i sitt kungarike
bland nybakade baguetter och croissanter
jag har kommit till denna pilgrimsort
för att lära mig tigandets konst
*
Några duvor
sitter och kuttrar
uppe på det som är kvar
av tornet i slottsruinen Ganne
mitt inre slottstorn
är numera endast befolkat
av fredsduvor
*
Sent på eftermiddagen
går jag till mataffären
för att köpa en stor butelj
äpplecider från Normandie
på kvällen
slår jag upp ett glas
i ateljén och sätter mig
till rätta för att njuta
av den öronbedövande tystnaden
men får en vision av Jeanne d'Arc
som kommer ingalopperande till häst
genom det stora ateljéfönstret
med dragen lans och fladdrande baner
jag faller ödmjukt på knä
och låter mig dubbas till munk
från och med nu
heter jag Gustave Laurent –
efter kockarnas och komikernas
brandmännens och bibliotekariernas
skyddshelgon med de omisskännerliga
attributen stekpanna och palmkvist
