Eva-Stina Byggmästar / Poesi

HABIBI

- en diktsvit


Lättjefullt ligger jag i skuggan
och låter kvällsbrisen svalka mig
medan jag äter pistagenötter,
dadlar, smuttar på raki och lyssnar
på gamla schlagerdängor

snart går solen
ner över Bosporen

och halvmånen stiger
med aftonstjärnan
i sitt släptåg

*

Åh, den första gången
jag såg dig kände jag
hur mitt hjärta plötsligt
gick bankrutt

den andra gången
att jag hade funnit en skatt,
mer ovärderlig och dyrbar
än livet självt

den tredje gången
att du var den blåklintsblå
safiren som fallit
ur Guds krona

*

I vår våning finns
inga klockor –
du vill inte bli påmind
om tidens obönhörliga gång

i vår våning finns
ingen almanacka,
endast kattens
djupa sinnesfrid

i vår våning finns
bara musik och ett ljuvligt,
sömngångaraktigt liv –
en försmak av paradiset

*

Habibi,
om kärleken är druvan
vad kallar vi detta vin
pressat av våra hjärtan

habibi,
din sidenmorgonrock
mer avslöjar än döljer
när du slumrar 
på divanen

habibi,
ditt leende är
som honung
samlat av bin
i apelsinlunden –
sötman av mitt liv

*

Innan vi ännu förälskat oss
i varandra skrev du i ditt brev:
kom, möt mig i teträdgården

låt oss gå tillsammans
för att dricka te från en samovar
och röka vattenpipa i skymningen

låt oss gå till Moda
eller Emirgan

*

Idag är det lördag,
det är första gången jag träffar dig,
det är första gången i mitt liv
som jag upptäcker att himlen är så
nära och så blå –
blåare än min bönematta,
blåare än nätternas radband

jag står här utan att kunna röra mig,
sekunderna tickar så smärtsamt snabbt

är det här evighetens början,
har vi redan nått paradiset – vem bryr sig
om vågor, strider och olyckliga slut nu –
jag känner mig hur glad som helst

du är ömheten personifierad,
hos dig är varje dag den första
och den sista

Fritt efter Nazim Hikmets dikt Idag är det söndag

*

Jag följde med dig hem
och stannade

fönsterluckorna står vidöppna mot världen,
himmelskupan är en mosaik av sällhet
och oskuld

du är en slocknad vulkan,
i en fjäderlätt slummer på divanen,
i förmiddagsbrisen

*

Jag springer ner
på gatan

köper lokum, smaksatt med rosor,
oliver, levach, humus och en bukett
rosa nejlikor

för jag vet att du älskar
nejlikor mer än hyacinter,
mer än tulpaner,
men inte mer än dadlar

när jag kommer tillbaka
gör jag i ordning äppelte
åt oss – serverar brunch
på takterrassen

och solen
väcker dig
med en kyss

*

På kvällen tänder du lyktorna
och sätter på den gamla
resegrammofonen

du dansar likt en dervisch
till gamla schlagerdängor
i solnedgången, med katten
i din famn

vi bestämde oss nästan genast
för att adoptera en katt
som lystrade till namnet Rabia –
en katt med himmelsblå ögon
och snövit päls

nu vårdar vi den ömt som vårt
gemensamma barn – en gåva
från Gud till två gamla bögar
som inte gett upp hoppet om
godhetens och kärlekens seger
över den här världens ondska

*

Sent på eftermiddagen
går vi till kryddbasaren
för att dricka kaffe
ur små benvita koppar
och köpa saffran –
ett sannskyldigt livselixir