Och när jag ser hur allting kämpar blint som jag,
och hur drömmar famnas
av andra drömmar, sökande sin sista tillflykt –
då fattar jag
att liv är drömmar och verklighet är död
och livlöshet!
Gunnar Ekelöf, ur Sommarnatten
Hur kan jag bota min depression i förvissning om palissaderna runt om det som depressionen vill säga? När språket klämts halvt ihjäl av koder och lamslagits mellan de oförstående och de som för säkerhets skull bara skrapar på ytan – vari finns min räddning? Du trodde kostrådgivning och yogaövningar skulle öppna samtalsklimatet – om vi bara är tillfreds med oss själva kommer vi få det lättare att möta varandra –, men det var en dåres dröm, en ren kompensation!
I slutänden blev det raka motsatsen: när lyckan kan simuleras med fina kroppar, reklamspråk och dejtingsajter blir politisk rättvisa obegriplig som både begrepp och koncept. Därför månglas jag på hälsoindustrins nedlåtande floskler för att bota min ångest. Det enda jag någonsin velat är att få tala fritt ur hjärtat utan att riskera någon tillhörighet.
Min depression går inte att lösa med stelnade normer om personutveckling. Mina krav och behov är mer komplicerade än så. Personlig utveckling kan förvisso ge mig ett slags själslugn i form av en något starkare förställningsförmåga, men min depression förblir ett symptom på gamla samhällssår som gått i arv i skuggan av teknologins framsteg. Jag tycks vara illa psykologiskt rustad för att kunna ignorera dem. Det är anmärkningsvärt hur långt den integrerade människan är beredd att gå med sin förpuppade följsamhet för att kunna åberopa valfriheten varje gång jag faller mellan stolar.
Det panikartade trygghetssökandet orsakar autistiska drag hos neurologiskt funktionella människor som får min diagnosticerade autism att se ut som förräderi. Jag begriper väl det trösterika i ekonomi, mekanik, maskiner och teknik när folkhemsdrömmen krackelerar! Tilliten till systemen är svensk tradition om något, och det tycks alltmer förknippat med dödsskräck att avvika. Eftersom jag inte kan vinnlägga mig om den kalla beräkningens logik tvingas jag kväsa paniken och dödsskräcken och försöka leva som förrädare.
Inga sysslor och teknologiska landvinningar kan kompensera för en bräcklig sammanhållning byggd på tabuer och förenklingar. Så kom inte struttande med motivationskurser och pilatesövningar. Det enda du åstadkommer är att jaga upp min dödsskräck på nytt. Eftersom jag saknar rätten att skylla min psykiska ohälsa på dig måste jag hemfalla till samma förkrossande skådespel som fällde mig till botten. Min depression kan bara botas av en radikalt obunden dialog mellan människor som inte tål att förpuppas av tystnadskulturer.
