Ad Lucem 3/2011

Innehåll:

3 Ledare / Nina Österholm
5 Att ni inte skall glömma / Irja Askola
7 Kära Systrar! / Karin Erlandsson
9 Notiser / Redaktionen
14 Kvinnor starka som redaktörer, men inte som aktörer i medierna / Henrika Zilliacus-Tikkanen
16 Det är hon / Hilkka Olkinuora
18 Oh, du starka kvinna! / Evelyn Julia Dahlberg
23 Katarina / Monica Heikel-Nyberg
30 Ärlig och analytisk betraktelse av ett moderskap / Jenny Sylvin
33 Seven / Nina Österholm
36 Dialogpredikan ur Regnbågsmässan 7.10.2011 / Björn Vikström & Peter Nynäs
40 Ensam (mamma) stark? / Anna Biström

Du starka kvinna!

Nina Österholm, Chefredaktör

Du starka kvinna! är ett mångbottnat tema, särskilt så här i jultid när många både visa och sega kvinnor håller på att gå av på mitten av traditionsstress och familjeförväntningar. Samtidigt som denna tidning är en hyllning till starka kvinnor är den också en bön om nåd. Är du nådig mot dig själv? Mot dem som inte orkar vara lika starka som du?

”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” sade Madeleine Albright. Som FN-ambassadör och utrikesminister mötte hon många superkvinnor högt uppe på karriärstegen. Men i denna ”kvinnors hjälp till varandra” vill jag också läsa in en solidaritet med den som inte orkar göra raketkarriär mot stjärnorna. Med den som inte gång på gång orkar bevisa sin duktighet.

”Sluta sortera, sluta stryka, sluta se hemmet som din representationsvåning.
Sluta prata illa om de som inte orkar.
Sluta lägga krav på dina systrars axlar.”

Karin Erlandsson, kulturskribent och bloggare på Åland, tilltalar alla starka kvinnor i sin krönika Kära Systrar. Också biskop Irja Askola och författaren och prästen Hilkka Olkinuora skriver i detta nummer poesi i rak tilltalsform. Askolas ”Att ni inte skall glömma” gör ändå en viktig markering redan i rubriken då hon tilltalar kvinnorna som grupp och inte som individer. Också den kvinnliga karriärstegen är utpräglat individualistiskt - en person gör karriär, inte en grupp. Det talas om vårt individualistiska tidevarv där vi med stor möda utan stöd från tidigare generationer och arv bygger upp vår egen, högst privata, identitet. Genom tiderna är det ändå tillsammans som människan visat sig vara som starkast. Inte minst kvinnorna, marthorna, lottorna, den Kristliga föreningen av Unga kvinnor (KFUK) och många fler som redan i hundra år målmedvetet arbetat för att kvinnans rättigheter.

De breda leden får inte glömmas bort trots tidens personcentrerade melodi. Här finns också plats för den som inte orkar mera än visa solidaritet genom att namn i medlemsregistret. Det är också viktigt att vara en i ledet.

I sin krönika Ensam (mamma) stark? belyser Anna Biström bland annat de stödjande ledens roll i den ensamstående mammans vardag. Samtidigt som de är viktiga tar de lätt över beslutanderätten över både mamma och barn. Biström frågar sig också vad den stereotypa bilden av ”ensamstående mammor” egentligen säger om den egna självbilden och familjekonstellationen.

En mer medeltida familjekonstellation får vi möta i Monica Heikel-Nybergs tankar kring Katarina, dotter till den Heliga Birgitta och ett tidigt kändisbarn. ”Visst finns här gott om orsaker till bitterhet – om jag ser på berättelsen med ögonen hos en medelålders kvinna år 2011”, skriver Heikel-Nyberg. Under 1300-talet var möjligheterna för en kvinna att skapa sig ett eget liv annat än genom en man ganska små. ”Du gav Katarina en egen uppgift och en inre visshet om att hon var där du ville att hon skulle vara.”

Tillbaka till 2000-talet handlar det om modernt moderskap: Finns det ens någon mammaroll längre? Borde vi inte i själva verket tala om mammarollerna, och borde vi inte vara fria att välja hur den egna rollen ska se ut? Peppe Öhmans bok Livet och barnet recenseras av Jenny Sylvin.

Kvinnan som journalist och skribent behandlas i två texter. Henrika Zilliacus-Tikkanen konstaterar att journalistiken länge har varit en relativt jämställd bransch, jämfört med många andra sektorer i samhället. Men vad har över tvåhundra år av kvinnor inom pressen lett till? ”Tänker jag tillbaka i historien så får jag gåshud för det är helt otroligt att en enda kvinna överhuvudtaget lyckades skriva med tanke på under vilka villkor de verkade. Om vi tittar ännu längre tillbaka i tiden så är det ju ett mirakel, helt makalöst! Evelyn Julia Dahlberg skriver om kvinnan i litteraturhistorien.

Enligt tradition publicerar Ad Lucem också predikan från höstens svenskspråkiga Regnbågsmässa som firades i samband med Regnbågshelgen i oktober. ”Frukterna mognar då omständigheterna är gynnsamma. Skörden står inte i människans makt att kontrollera, utan i Guds” sade predikanterna biskop Björn Vikström och teologie doktor Peter Nynäs. Predikan kan också ses på webben på adressen vimeo.com/30228902

Jag vill önska alla Ad Lucems läsare en riktigt god jul och en välsignat nytt år 2012!